Alva och Martin spelar spel. Alva vinner för det mesta och jublar i högan sky varje gång. När sedan Martin råkar vinna blir hon inte bara lite trumpen, hon storgråter och är otröstlig.
Jag känner att det är läge att prata om det där med att vinna och förlora och att spela för att det är kul och inget annat. Problemet är att Alva inte köper mitt snack om att det inte är viktigt att vinna.
”Amen mamma, det är klart det är!” säger hon och stirrar vilt på mig, lite som om jag inte hade alla indianer i kanoten. ”Annars är det väl ingen mening att spela alls, poängen är att vinna, fattar du inte det?!” Säger Alva, snart fyra år. Jag suckar och undrar vart det här ska sluta.