Hur många älskar att Bayern Munchen slog Real Madrid igår? Hur många satt och bet ner naglarna tills fingertopparna nästan blödde? Var det någon som jublade när Ronaldo ”gjorde en Messi” som tidningarna så fint uttrycker det?
Jag missade hela matchen eftersom jag hade viktigare saker för mig (läs var på middag hos ett par vänner), men jag kom hem lagom till att straffarna skulle läggas. Då satt Martin i soffan och gungade fram och tillbaks och utstötte diverse gutturala läten. Vi får dock inte tro att han är särskilt intresserad, för det är han absolut inte. Inte som de som är sportintresserade på riktigt. Han tittar ju faktiskt inte på alla matcher, och det är bara lite då och då han måste stanna uppe hela natten för att se på eftersnacket fastän han är så trött så att huvudet håller på att explodera. Martins uttryck, inte mitt.
Hur som helst, den halvt ointresserade mannen sitter och kvider i soffan och jag slänger mig ner bredvid honom för att gå igenom den pina straffläggningar utgör. Vi sitter tysta under första straffen. Därefter kan inte Martin låta mig sväva i ovisshet längre utan rabblar maniskt hur varenda straff kommer att läggas och huruvida målvakten kommer rädda eller inte. Eftersom jag trots allt älskar min man så låter jag honom hållas, det kanske är hans sätt att hantera nervositeten tänker jag. Alla straffar avklaras och jubel utbryter, så även hon Berglunds. Det viktiga var egentligen inte att Bayern Munchen gick till final, utan snarare att Real inte gjorde det.
Intresserade eller inte, vi gratulerar Bayern Munchen och ser fram emot en spännande match om några veckor.