Innan Martin stack iväg tidigare blev det lite snack om kläder. Han klär sig inte direkt som en modeguru när han är ute och ränner runt, vad fasen, han klär sig inte ens som en löpare. Fotbollströja och badshorts från Billabong. Det var just tröjan det blev tal om. Han påpekade själv att han ofta har lite udda tröjor, som Darlington och Benfica och så, inte IFK-tröjor och annat mer passande i sköna götet. Sin vana trogen passade han på att förhöra mig lite om Benfica medan han drog på sig startnummerlappen. Till exempel ville han försäkra sig om att jag visste vart laget hörde hemma.
”Italien” svarade jag varpå jag såg paniken komma smygande i mannens ögon.
”Nejmen, snälla Linnéa tänk nu” sa han och spände oroliga ögon i mig.
”Spanien” försökte jag.
”Nej, nej, nej! Svennis har tränat laget, jag har fått tröjan av Schwarz, täääänk nu” utbrast den stackars mannen förtvivlad
”Frankrike? Holland? England?”
Martin utstöter ett bröl, nära sammanbrott.
”Du har ju för sjutton varit där, han har sommarhus där, kom igeeeen!”
”Portugal?” säger jag lugnt. Jag har sett dessa bryt förr, jag vet att han kommer att hämta sig så småningom.
”Tack” suckar Martin och ger sig av.
Jag föreställer mig att varvet plötsligt inte kändes lika jobbigt om alternativet var att stanna i köket med mig.