Jag läser Fredrik Backmans blogg (fantastiskt rolig) och där poneras det en hel del. Jag tänkte stjäla hans tugg och ponera lite jag med. Jag sätter mig alltså vid datorn med en himla bra idé till ett inlägg i huvudet och lägger fingrarna på tangentbordet. Men så, som i ett slag, är allt borta. Huvudet blir helt blankt. Inte en enda klyftig liten susning kommer fram, faktiskt inte ens en dum susning. Ingenting.
Så, vi kan säga så här. Ponera att du gick och la dig ungefär sex timmar innan du måste gå upp. Efter två timmar i bingen vaknar du av en karatespark rätt i fejjan och inser att du har en treåring liggande bredvid dig. Inte lugnt och fridfullt sovande utan vilt sparkande och fäktande. Som den goda och förstående mor du är inser du att barnet kanske drömmer hemska drömmar och du måste därför se till att lugna det. Det tar ungefär en halvtimme. Därefter somnar du om och sover två timmar till. Då vaknar du av att du åker i golvet eftersom barnet har lagt sig helt på tvären i sängen och du omedvetet flyttat dig längre och längre ut mot kanten för att inte störa det nu fridfullt sovande barnet. Du kravlar dig upp och somnar om igen. Efter en timme vaknar du igen av att barnet gapar efter välling, visserligen till barnets far men det är svårt att sova bredvid gapande barn. Du ger upp hoppet om att få sova mer och går upp med barnet och låter den arma fadern sova vidare. Du leker, dansar och läser under ett par timmar och har ingen brådska eftersom förskolan har stängt för studiedag. Samtidigt planerar du hur du ska hinna städa och planera för de tre kalas som ska hållas i huset under helgen. Helst ska du hinna jobba under dagen också med en treåring springandes runt benen. När barnet har fått frukost och tagit på regnkläder och gått ut för att leka med en kompis sätter du dig framför datorn för att skriva ett fyndigt blogginlägg som du har i huvudet. Ungefär då inser du att du har missat att äta frukost själv. Hjärnan stänger plötsligt av i ren protest.
Ponera att det är svårt att funka utan sömn och mat men med ett stort påslag av krav och stress. Så kan vi ponera.