Min dator har sagt ifrån, alldeles tydligt och bestämt, att den inte diggar att få hö i systemet.
”Hö?!” säger jag och höjer förvånat på ögonbryna. Hur sjutton skulle datorn ha kunnat få hö mellan tänderna, förlåt tangenterna? Döv för mina protester fortsätter datorn att hävda att den visst har strån och bös där en dator inte ska ha det. Sakta kommer ett minne för mig. Det skulle kanske, eventuellt, kunna vara så att jag möjligen någon gång, men det är inte säkert, har ställt in höpåsar i baksätet på bilen där datorn har legat och tagit en tupplur. Men inte skulle jag väl ha ställt dem uppe på datorn? Eller…?
Kanske börjar jag ta det här med hästar som livsstil lite väl långt. Deras föda bör nog lämnas i stallet och förpassas från varje elektronisk leksak som hör hemma i ett hem. Sorgligt men sant.