Vi har haft finbesök av min kära far och farfar. Ingen av dem har varit utanför Norden på en väldans massa år, så det var extra kul förstås att de kom ner och hälsade på oss nu och fick boosta med lite sol. Vi saknar visserligen väldigt mycket hemifrån, men kan väl inte direkt säga att vädret är en av de sakerna… Att kunna gå rätt ut utan att bylsa på sig en massa kläder innan (och sen ändå frysa) är något av det vi uppskattar mest med att vara här nere i Spanien. Vi, både Alva och jag, avskyr att frysa. Maken fryser aldrig så honoham kan man liksom inte gå efter. Han är en sån där anpassningsbar (vad gäller väder) människa som älskar både värme och kyla. Barnet och jag vill gärna ha det lite lagom (vem hade kunnat ana att jag gillar något som kallas lagom?!), ungefär 24-25 grader sådär.
Självklart har vi varit runt och visat omgivningarna, som Mijas Pueblo och alla små mysiga bakgator och gränder och torg som finns överallt. Pappa har till och med badat flera gånger om dagen. Han har inte badat utomhus på rätt många år annars. Och då är Medelhavet precis här vid Fuengirola inte ens särskilt varmt just nu. Våra försök till att vara guider har försvårats något av att Alva fått sin första riktigt rediga förkylning sen i våras. Typiskt. Man kommer inte undan skiten ens här nere. Tvärtom så tycks virus och bakterier och skräp frodas rätt bra och sjukdomar som influensa, förkylningar och magsjukor går runt runt på skolor och arbetsplatser. Vill man flytta söderut för att hålla sig friskare skall man nog vara pensionär eller ha tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba och inte ha barn i skolan, så att man bara kan vara ute hela dagarna och inte vara instängd med smittoämnen.
Nu har i alla fall pappa och farfar åkt hem igen och vi väntar på nästa vända besökare. Fullt hus hela tiden. Underbart.
