Det händer ibland när jag sitter och skriver att jag upptäcker att jag inte alls har kontroll på vad karaktärerna har för sig. De lever sina egna liv och jag kan efter flera sidor behöva gå tillbaks för att se vad som egentligen har hänt. Jag har suttit och läst manus och förskräckt utropat ”men så kan du ju inte göra” och annat liknande. Det är skrämmande men ändå väldigt härligt.
Jag skriver nu på de sista kapitlen av min senaste bok. Jag tvekar nästan med fingrarna på tangentbordet när jag inser vad som onekligen måste ske, men som jag egentligen inte vill skriva. Förbannat jobbigt när man finner sig tvingad att framföra det boken säger åt en att skriva.