Vi brukar alltid köra någon form av rapportering efter Alva är lämnad på dagis. Så där så att den som inte lämnat vet att man inte villat bort sig på vägen, råkat lämna av barnet på jobbet och själv satt sig i läshörnan på dagis eller något annat mindre lämpligt.
Idag meddelade jag ”det gick bra” till Martin, varpå jag i princip la på luren igen. Inte riktigt men nästan. Det tog ungefär tre minuter, sedan ringde han upp igen.
”Varför är du så kort?” frågade han med aningens oro i rösten.
”Jag är väl inte kort, jag är 166 cm”, svarade jag. Då var han nöjd igen och kunde jobba på i lugn och ro.
Här är en annan form av kort. 