…jag ska sluta, jag ska sluta. Jag KAN inte sluta.
Ibland finner jag mig sökandes i skåpen, tyst som en tjuv om natten, efter det förbjudna. Det lockar och drar, det skriker efter mig och jag kan inte stå emot, trots upprepade löften om bättring. Fingrarna letar under paket med Tortillas, knäckebrödspaket och salladsfröna och där, DÄR, ligger det. Alvas godis.
Jag vet, jag är en hemsk människa. Jag är en fallen kvinna, en person utan självbehärskning. Men jag erkänner, jag äter upp min dotters lördagsgodis. Sedan ersätter jag det naturligtvis så hon har aldrig kommit på mig. Det har däremot min man gjort. Han tar mig åt sidan och väser sammanbitet att jag måste sluta. Och jag lovar. Jag ska sluta. Imorgon.