Min mamma lärde mig redan som liten att det är något magiskt med syrener. Jag vet fortfarande inte riktigt vari magin ligger, kanske är det doften? Buskarna har i alla fall en enastående förmåga att väcka saker till liv i mig när de blommar. Det är minnen av barndom och känslan av hopp och förväntan. Jag lever i lyxen att ha vägen till dagis kantad av blommorna och får således njuta av positiva känslor både till och från dagis under en period så här i början av sommaren. Så positiva att jag inte ens behöver bry mig om att fixa håret, som synes. 
