Ungefär så började dottern dagens konversation med sin mor. Jag tycker att barn borde vänta tills modern gnuggat sömnen ur ögonen innan de ber om något som innebär att densamma inte kommer att få sova på ytterligare si så där fyra till fem år.
”Varför vill du det då gumman?” lyckades jag pressa fram.
”För då kan jag lära henne att hon inte får ta mina saker och så kan jag säga att hon ska vara tyst så att jag kan sova och så kan jag lära henne hur man sitter och äter vid bordet. Och så kan vi dansa. Men om jag inte får en lillasyster så vill jag i alla fall ha en katt och den ska heta Emelie för det är det finaste namnet jag vet. Som min moster, hon heter Emelie, visste du det?”
Man måste bara älska dem, det måste man. Även när de kommer klockan halv sju på morgonen och ber om systrar och katter. Jag förklarar för barnet att vi nog inte kan ha en katt eftersom pappa är allergisk.
”Äsch pappor, de är utbytbara.”
”…”