Jag har inte gått och dött eller så, även om det kanske skulle vara lätt hänt på de isgator som bildats när packad snö blir översköljd med fint, strilande regn i kombination med lite kallare nätter.
Jag har alltså inte dött. Jag har inte ramlat och slagit mig fördärvad och jag har inte blivit kidnappad. Jag har bara ägnat mig åt andra saker än datorn några dagar. Till exempel glöggfest med fina vänner, julbord med fler fina vänner och så häng med mina bästa töser: Alva och Easy. Det har förstås blivit lite häng med Herr Silver också, till och med en promenad i de ledsna snöhögar som finns kvar efter regnet ute i skogen.
När man tar en paus från datorn, när man inte ens slår på den på några dagar, då inser man hur välbehövligt det är. Surret i huvudet tystnar för ett tag. Man lämnar plats åt tystnaden. Jag skulle bli galen i längden, men några dagar har varit som rena mirakelkuren för både kropp och själ. Provat vet jag!