När jag satt försjunken i mitt arbete, djupt koncentrerad på intrigerna i storyn jag skriver just nu, hörde jag plötsligt ett konstigt ljud. Det lät som något stort som fladdrade för livet. Något som dunkade mot fönstret i vild förtvivlan. Något mycket större än en fluga.
Det visade sig vara en fjäril. En vacker fjäril med ringar på vingarna i de mest intensivt blå tonerna. Jag blev förvånad, jag trodde att fjärilar gjort sitt för säsongen? Uppenbart hade den här individen snurrat till kalendern i alla fall. ”Men hur har den kommit in?!” undrade jag på bästa Ronja Rövardotter-manér.
Det lär jag aldrig få veta. Vad som var viktigare var huruvida jag skulle släppa ut det lilla livet eller inte. Jag menar, i minusgrader lär den inte överleva länge. Jag bestämde mig i alla fall för att det är bättre att dö i frihet än att leva i förtvivlad fångenskap och så öppnade jag fönstret och såg den fladdra iväg. Jag hoppas att den dog lycklig.
På tal om fångenskap och förtvivlan, är det någon som har en bra idé om hur man kan hjälpa Dawit Isaak? Jag tänker på hur vi ska ha mysfredag här och undrar lite över hur länge sedan det var han fick träffa sin familj. Det känns inte bra i varken hjärta eller mage. Alltså: Hur kan man hjälpa?