Jag skulle kunna säga att jag är uppe med tuppen, men det vore lögn. Fjäderfän betackar jag mig för och vi har således ingen tupp. Däremot har vi en valp och honom är jag uppe med.
Man kan fråga sig vad man håller på med när man först är ute klockan halv fem på morgonen för att förhindra att sovrummet förvandlas till en sjö, och sen går man upp igen halv sju och stannar uppe! Jag menar, nu har barnet börjat sova en stund på morgonen vad sjutton gör då jag vaken?! Har man inte problem så skaffar man sig skulle man kunna säga om man var morgontrött, hungrig och bitter.
Jag är bara morgontrött och hungrig, det bittra har gått och gömt sig nånstans. Troligtvis i sängen, det är för tidigt för att Mrs bitter ska orka sig upp. Tur är väl det, för när man går upp klockan halv sju en tidig junimorgon, så slås man av hur skönt allting är. Hur vackert fåglarna sjunger och hur gott gräset, blommorna och alla ljuvliga syrener doftar. Man känner hur solen börjar värma och man sätter upp näsan mot den i en morgonhälsning. Valpen som går bredvid en är full av upptäckarlust och energi och man kan inte låta bli att skratta ett skratt som kommer från en särskild plats nära hjärtat.
Att gå upp halv sju med sin nyförälskelse är inte så farligt när allt kommer omkring. Det är nästan lite underbart.