Jag gillar inte att kritisera andra människor för det de skapat. Det blir lite som att kasta sten i glashus när man själv har ett kreativt yrke, där det man skapar granskas och bedöms av omvärlden. Men nu känner jag att det gått lite överstyr, i alla fall för min smak.
Camilla Läckberg har som bekant nyss släppt en ny bok. Jag gick faktiskt ut på Adlibris och beställde den, tänkte att det kunde vara intressant att läsa även om jag inte läst alla hennes tidigare. I själva verket har jag faktiskt inte köpt en enda av hennes böcker tidigare utan lånat av andra som haft dem. Men nu gjorde jag alltså ett undantag. Medan jag väntat har jag dock fått höra vad boken handlar om. Har fått hela innehållet berättat för mig faktiskt. Av flera olika personer som läst den och ville varna mig. För maken till sjukt och galet hade de sällan varit med om annat än i ren thrillergenre.
Jag har redan ett par gånger tidigare reagerat över att barn ofta far väldigt illa i hennes böcker, att motivet ofta handlar om just detta. Vissa gånger har jag haft riktigt svårt för det, särskilt som Läckberg själv trycker på att det enda hon vill med sina böcker är att underhålla. Jag ser inte riktigt underhållningen i att barn far illa så till den grad. Men jag har ändå accepterat det och läst vidare. Efter vad jag har fått höra nu om nya boken så anser jag att alla gränser är överskridna. Jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan komma på och fantisera ihop ett sådant innehåll. Hur fungerar man? Hur tänker man när man känner att vansinne av denna kaliber är bra underhållning, att det utgör en bra bok, om än en deckare där det figurerar mord, att det passar fint i en serie som hon själv tror säljer så bra bland annat för att böckerna handlar till stor del om det vardagliga livet och har hög igenkänningsfaktor? Hur kan man skriva så här om barn?
När jag fick veta vad boken innehåller bestämde jag mig för att skicka tillbaks paketet när det kom. Oöppnat. Jag vill inte läsa den. Jag kände till och med att jag på riktigt undrar vad som rör sig i människans huvud när hon kan fantisera ihop dessa ting. Det är inget jag vill vara en del av. Jag är bara en läsare av många miljoner och jag gör ingen som helst skillnad för henne, inte heller gör alla de som reagerade starkt negativt på boken och varnade mig någon skillnad. Det spelar ingen roll. Jag vill för min egen del ta avstånd från det hela.
Summa summarum så blir det ett enda stort Nehej du till Läckberg.