Har spenderat förmiddagen i stallet med valp och häst. Det var första mötet med hästar för valpas och dessutom med stallhundsgänget så han tog helt slut. Jag bar honom tillbaks till bussen och han nästan somnade i min famn! Trots bortdomnade armar är jag väldigt stolt över honom och jag skulle med glädje burit honom ända hem om så skulle varit. Eller nej, det skulle jag inte. Jag tar tillbaks, snabbt som ögat. Jag skulle hellre liftat med en okänd gubbe, tillika potentiell yxmördare än att ha burit honom en enda meter till, det är sanningen. Fy fasen vad tungt det var.
Eftermiddagen har valpas spenderat under fina Malins köksbord medan matte (jag) och Malin satt och drack afternoon tea (jag) och kaffe (Malin) och snackade skit och böcker. Nu är jag grymt inspirerad till att fortsätta researchen för min roman. En massa bra grejer om Storbritannien kom upp och jag fick även idéer till ännu en bok. Skriva, skriva, skriva. Snart tjänar jag mer än Läckberg, haha.