Jag svimmade inte igår som jag var på väg att göra första gången, men det börjar hända grejer i kroppen. Det är inte lika mycket låsningar i bäckenet och jag kan få ut svanken bättre. Lisa Johansson är toppen!!
Nu vill jag egentligen rida varje dag och helst ska Lisa eller Birgitta Järnåker stå bredvid mig hela tiden. Tyvärr kommer inte Larissa kunna ridas på det sättet jag vill, åldern börjar ta ut sin rätt. Hon skulle nog helst vilja gå i en hage och vara häst resten av sitt liv och bara bli kelad med. Lisa säger att hon ska kolla efter hästar som passar mig och som behöver tas om hand om. Jag jublar och Martin tvår sina händer. Jag resignerar till förmån för familjefriden. I alla fall tills jag börjar tjäna massor på mina böcker…
