En jävla skitdag har det varit so far. Att börja dagen med jobbiga samtal är aldrig bra, det lägger en sorts sordin över resten av dagen. Sedan var hästen rädd och orolig över precis allting under träningen, men vi kom överens om att andas oss igenom det tillsammans och till slut skildes vi åt i ett avslappnat tillstånd.
Jag kan välja att se den här dagen som en läromästare i att andas ner i magen och säga Hakona Matata. Det är ord som är bra. Inga bekymmer. No worries. Dum di dum di dum. Eller så kan jag lägga mig raklång under en filt och vägra prata med någon resten av dagen. Det är svårare att ordna dock eftersom jag har en dotter som inte uppskattar att bli utfryst på detta sätt och en man som ska spela fotboll kvällen lång. Alternativ ett får det alltså bli.
Hur gör man då för att resa sig över saker och stilla oro och obehag? Jag för min del tänker packa fikakorgen med varm choklad, hämta Alva på dagis och åka ut till stallet igen och bara gå där och skrota. Andas in hästdoft. Killa Alva på näsan med ett grässtrå. Luta mig mot stallväggen och sola näsan. Titta på när Alva leker med katten. Såna saker. Hakona Matata.