Osmakligt

Att i en roman som är tänkt att underhålla, inte upplysa, skriva om barn som blir utsatta för övergrepp av olika slag är i mina ögon mycket osmakligt. Det är något som tyvärr händer och existerar i vår värld och hade jag vetat hur man skulle stoppa det så hade jag gjort allt som stod i min makt för att göra det. Att skriva om det i en roman kommer inte att stoppa varken misshandel eller sexuella övergrepp, det är jag övertygad om.

Om jag vill läsa om eländet för att få upplysning i ämnet eller för att få veta hur jag kan jobba för att stoppa det så skulle jag vända mig till artiklar i ämnet, organisationer osv. Jag vill helst inte läsa om det i en vanlig roman. Det väcker endast avsky och illamående. Underhållningsvärdet är lika med minus sjuhundra. Ungefär så.

Tyvärr har jag stött på ett antal böcker där författaren beskriver mer eller mindre detaljerat sådana övergrepp. Jag undrar hur de känner när de sitter och skriver. Eftersom jag vet att man lätt blir uppslukad av sin roman och går in i karaktärerna så tänker jag att man omöjligt kan må särskilt bra när man sitter där och skriver beskrivningar om hur ett barn blir slaget, utnyttjat eller på andra sätt förnedrade på sätt som barn aldrig ska bli. Jag blir väldigt besviken på dessa böcker, det känns som att jag sjunker ner i ett hål när jag läser dem. Hur ska då den som sitter och skriver det inte känna?

Hittills har jag skrivit barn och ungdomsböcker. Parallellt med den ungdomsserie jag håller på med håller jag nu på med research till min första vuxenroman som kommer att bli i två delar. Den kommer att innehålla spänning, glädje och sorg, men aldrig sexuella övergrepp mot barn, inte heller misshandel av barn. Det skulle jag aldrig klara.

Jag ville bara säga det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.