Idag ska jag tuffa uppåt i landet med lånad bil och ha viktigt möte. Jag älskar att säga att jag ska på viktigt möte, det får mig att känna mig, ja viktig. Det är säkerligen många här i världen som inte skulle anse mitt möte som något man behöver markera i almanackan direkt, men det spelar ingen roll. För mig är det stort och det är det enda som räknas.
Jag och valpas packar min bil, långt ska vi köra – massor av mil! Det jag funderar över nu är hur det ska gå att köra ensam med en valp efter bara tre timmars sömn, göra min grej när vi kommer fram och sedan köra hem igen. Ja det återstår ju helt enkelt att se.
På torsdag ska vi göra om det. Då åker vi ut och far igen, valpas och jag, för att träffa typer som jag länge velat möta. Det är så snart och ändå lång tid kvar, hur ska jag klara att vänta i fyra långa dar?