Var alltid nyfiken och villig att lära dig mer. Det är bra ledord för vår vandring genom livet tycker jag. Personligen har jag anammat den big time och är alltid sugen på något nytt. Lite för sugen enligt min man, men vem kan bry sig om vad bakåtsträvande pojkar med begynnande flint säger och inte säger. Livet skall levas till fullo, basta.
Nu sitter jag och går igenom mitt schema för det närmsta året. Förutom att skriva så att fingrarna blöder (vilket de helt uppriktigt varit långt ifrån att göra det sista) så ska jag också sätta ihop mina föreläsningar och börja marknadsföra dem, gå ett antal vidareutbildningar inom häst- och hundvärlden med fokus på kommunikation och så ska jag börja rida för en ny tränare med start redan på onsdag. Det är fantastiskt roligt och fantastiskt spännande och faktiskt också fantastiskt nervöst.
När jag lite nonchalant och kaxigt säger att jag inte lyssnar på min man så ljuger jag. För att verka coolare än vad jag är kanske, vad vet jag? Jag lyssnar på honom så att det snart går hål i öronen. Men när det har gått hål i öronen så fungerar de inte längre och man kan endast gissa vad som sägs. Jag gissar att han lyckönskar mig och överöser mig med glada hejaramsor. Min man vill alltid mitt bästa, det vet jag, så varför skulle jag gissa annorlunda?