Alva är placerad framför ett spel på datorn för att ge mig en stunds vila. Så bra förälder är jag. I spelet är det andra barn som frågar en massa frågor och jag sitter här i ett annat rum och ler när jag hör Alva svara. Det frågas om favoritfärg, om hon kan simma och en massa andra saker. Alva kan allting och älskar alla färger utom mörkbrun och ljusgul säger hon. Där ser man. Det är väldigt gulligt allting.
Men så hajar jag till. Ett svar som hon ger stämmer inte alls. Inte överhuvudtaget. Nada, njet, icke. Frågan är när hon sover. Hon svarar utan att blinka klockan åtta. Jag har närt en lögnare vid min barm. Senast hon somnade klockan åtta var, ja jag vet inte när det var. Nu tittar hon bara ut i den ljusa kvällen och säger ”Alltså mamma, det är INTE kväll, det är ljust” när jag säger att det är läggdags.
Vad hon än gör klockan åtta så är det inte att sova. Jag måste genast gå och prata med henne om vikten av att tala sanning.