Alva ligger övertrött i sängen efter en hård vecka med julfirande och övernattning hos en kompis. Spännande saker som gör att kvällarna blir sena, om än mycket trevliga.

Just det där med att de är trevliga också har Alva svårt att släppa och hon tycker det är orättvist att hon nu måste börja vänja sig vid mer normala rutiner igen, även om vi enligt mig inte direkt börjat idag. Hon brukar normalt sett somna några timmar innan 22.

Hur som helst, på onsdag börjar dagis igen och vi måste försöka få vänt dygnet så att hon orkar upp då. Inte helt oväntat skyller Alva detta ofog på dagis och säger att hon aldrig mer vill gå dit. ”Jag vill bli vuxen nu direkt säger hon” och mitt hjärta börjar värka. Precis som hon ville jag bli vuxen direkt för att kunna råda över mina egna sovtider och godisintag som de vuxna hela tiden ville göra intrång på. Jag förklarar att när hon blir vuxen måste hon gå upp ännu tidigare för då ska hon till jobbet.

Alva begrundar detta en stund och säger sedan med darrande stämma ”Ända tills man dör?” Jag ler lite och säger att man jobbar tills man blir gammal och går i pension. Sedan är man pensionär tills man dör. Alva suckar djupt och ser något ångestfylld ut. ”Då vill jag bli pensionär nu direkt” säger hon sedan.

Jag kan inte låta bli att må lite dåligt över det faktum att en 4-åring redan sitter så fast i ekorrhjulet att hon har ångest över att behöva gå upp och ge sig iväg varje morgon fram tills hon blir pensionär. Det måste bli en ändring. Jag får ta och bli miljonär nu direkt så att hennes liv blir friare.

Snart kan jag berätta some breaking news för er. Mitt hemliga projekt är snart redo för avtäckning.

Håll utkik! Håll vakt! Håll… äh, gå bara in på bloggen och läs så skall det snart uppenbaras för er.

så hände det här. Varning för stark bild.

Under julen vägrar jag dator och spenderar all tid med familjen, snön och hästarna.

Ni som tycker jag är lam och trist som uteblir från bloggen kan dock pusta ut. För mig är julen slut imorgon och allt återgår till det normala. Då kommer jag igen med bilder och skvaller. Looooovar.

Förra året fick vi fira julafton två gånger eftersom Alva låg däckad i så hög feber den 24:e att hon några dagar senare inte ens kom ihåg att julafton både kommit och gått. Jag ska kanske inte säga att det var det värsta jag varit med om, men kul var det inte. När ens barn ligger och nästan brinner upp och feberyrar och man inte kan göra ett skit förutom att byta ut de kalla handdukarna på pannan med jämna mellanrum och försöka få i barnet vätska på tesked, då är det lätt att hålla sig för skratt.

I år hade vi tänkt ta igen julmyset som kom av sig förra året med råge. Lilla julafton skall tillbringas på Älvstranden och sedan blir det övernattning hos mina föräldrar för Alva. Hon tycker så mycket om att få rå om dem i fred ibland och hon vill absolut bli kvar där över natten. På julafton är det gemensam frukost i stallet och mys med hästarna och sedan är det samling här hemma hos oss för mat, julklappsöppning, spel och lekar resten av julhelgen. Det kommer bli så bra.

Nu är det förstås det att Alva precis igår började hosta. Inte så där lite grann utan så där jättemycket. Så mycket att hon måste vara hemma från dagis idag. Nu håller jag tummar och tår för att hostan försvinner snabbt och inte övergår till ny feberyra. Det vore så fisigt av den att ta plats i barnkroppen precis till jul i år igen.

Efter lite sedvanligt trassel med ljusslingan står nu granen färdigklädd. Jag och maken har inte rykt ihop en enda gång. Inte ens lite. Det måste man säga är att ta förhållandet till the next level.

Alva är nöjd. Hon har snurrat in granen i glitter och har placerat ut de röda kulorna på ett artistiskt sätt. Hennes pepparkakshjärta från dagis och den röda kulan med hennes namn på finns med. Enda smolken i bägaren är att vi inte har skaffat personligt målade kulor till alla i familjen i år heller. Vi är rätt hopplösa måste jag säga.

Efter några dagars datorfrånvaro är jag tillbaks i den vanliga snurren när jag kollar mailen flera gånger om dagen och snällt skriver det jag ska för att hålla alla nöjda. Idag gick mailen bananas och spottade ur sig siffran 43 efter raden med ordet Inkorgen. Och det var en timme efter det att jag kollade och rensade sist.

Nu skulle man kunna låtsas att man var en sån där extremt viktig person som får extremt många viktiga mail med extremt många inbjudningar till premiärer och folk som vill signa en till olika saker. Man kan låtsas, men det skulle vara att fara med osanning å det grövsta att påstå att de 43 mailen i förmiddags handlade om sådant. I själva verket var det endast 2 av dem som innehöll något av betydelse, de andra var bara en massa reklam. Företagen formligen öser sina annonser över en så här års och verkar tro att de är ensamma om det. Jag vet inte hur ni gör, men jag skickar vidare allt sånt till papperskorgen utan att ens öppna dem.

Förutom att förpassa mail till skräphögen så spenderar jag dagarna med att vara trött just nu. Det kan ha att göra med mörkret, men det troliga är att all den sockerkonsumtion min kropp utsätts för just nu även är en bidragande orsak. Jag är en vän av julen, hey jag älskar julen, men när den är över så kan vi väl ändå få vår direkt och skippa alla månader med kyla och galenskap som gör att man måste ösa i sig skit för att orka med eländet? Som om det skulle hända, men en flicka måste få ha drömmar.