Vad bråkar ni om?

LinnéaDitten och datten

Det som vi utan tvekan bråkar mest om här hemma, maken och jag alltså, Alva bråkas det aldrig med, är att maken stör ihjäl sig på att jag kan sätta mig i soffan och svulla i mig alla överblivna ostbågar till frukost den gången om året som vi har sådana frestelser hemma.

Har ni någon gång ätit ostbågar som legat i en öppnad påse över natten så att de är sådär lite sega så förstår ni säkert min svårighet att motstå dem dagen efter. Maken slår sig för pannan och gormar om omoral och annat som jag inte hör så mycket av, men vem bryr sig.

Detta är alltså vad vi bråkar mest om. Ok, det finns kanske något mer, men mycket är det inte. För ärligt talat, om man lever i ett självvalt förhållande och spenderar större delen av tiden tillsammans med att bråka, varför tackar man då inte för sig och går skilda vägar? Ett förhållande skall väl stärka och förbättra ens liv, inte bryta ner det. Om man mest är irriterad och stör sig på allt då kanske man har det bättre på egen hand?

Jag inser att det kan finnas saker som försvårar ett uppbrott, barn till exempel, men jag hävdar bestämt att det är avsevärt bättre för barnen att ha föräldrar som visserligen inte bor ihop men som är lyckliga och tillfreds, än att ha ett par som lever ihop, olyckliga, bittra och arga. Jag anser inte att det är att vara bra föredöme för barnen. Jag vill förmedla till mitt barn att hon kan leva ett lyckligt liv, precis så som hon vill ha det. Hon kan göra eller bli precis vad hon vill. Hon förtjänar det bästa. Hon förtjänar respekt, både av andra och sig själv. Det hon behöver göra i livet är att vara ärlig, hjälpsam och engagerad, både i och mot sig själv och andra.

Alltså, vad bråkar ni om? Ostbågar nån gång om året eller något varje dag?

Bland bollar och galet folk

LinnéaDitten och datten

Någonstans mellan bollar, kanoner och en galet stor klätterställning med inbyggda rutschkanor befann jag mig för några dagar sedan tillsammans med min man och mitt barn. Vi var inte ensamma och det var rätt kul att iaktta de andra besökarna. Ja de vuxna sådana i alla fall.

Somliga var galna och lika taggade som barnen på att härja runt som små klätterapor och kasta sig ut för rutschkanorna utan någon tanke på morgondagen eller vad eventuella brutna ben skulle innebära. Som jag till exempel. Sedan fanns det andra som satt och sippade kaffe, uppklädda till tänderna och hela sminkväskan i fejjan. Återigen andra satt djupt försjunkna i arbete bakom en laptop. Min man till exempel. De oroliga mammorna som förmanade barnen var såklart där, medan de oroliga papporna troligtvis hade stannat hemma.

Den som ändå gjorde störst intryck på mig var ändå en farsa som med en bebis i famnen rusade runt som en vettvilling och ropade på bredaste skånska till sin son som var några år äldre än bebisen att när han låg i lumpen ”då var jag i min själ bäst av alla på sådana här hinderbanor”, det vill säga det lät ungefär så här ”deo vau jeau i min sjäul best aou alla peo sona häur hindeurbeanour”, eller nåt. Pojken svarade med att bombardera honom med mjuka bollar ur en bollkanon och pappan satte i med att öppna en eld jag aldrig skådat mot ett litet barn ackompanjerat av lämpliga ljudeffekter. Pojken bara skrattade och kastade sig med en apas smidighet ner ur ställnignen och upp i något som kallas för Vulkanen. Pappan satte efter, fortfarande med bebisen på armen, och var snart uppe på toppen. Där satte sig pojken i pappans knä och med ett vrål som troligtvis gjorde bebisen döv for de utför en såpass brant rutschkana att jag hade tvekat att åka där själv. Vart barnens mamma var vet jag inte. Hon kanske slocknat av lugnande tabletter eller något, vad vet jag. Jag kan i alla fall inte klaga på pappans engagemang.

Alva var i sanningens namn inte mycket sämre hon. Knappt hade hon hunnit ner innan hon försvunnit längst upp i nån annan ände av klätterställningen igen, ivrigt uppmanande att jag skulle följa efter.

Jag måste säga att det var en allt igenom trevlig dag, trots att jag kanske är ett år eller två för gammal för nämnda strapatser.

Det här går inte ihop

LinnéaDitten och datten

Att ha snygga, välvårdade naglar och att ägna större delen av sin vakna lediga tid i stallet går rätt dåligt ihop. När jag var aktiv som hudterapeut och hade min egen salong löste sig problemet på ett enkelt sätt eftersom jag hade en nagelteknolog som jobbade hos mig, men nu, ja herre jösses, ni vill inte veta.

Nu har det gått så långt att jag funderar på att söka upp någon duktig person som kan fixa till dem, fast utan att lägga glitter och grejs på. Jag vill ha naturliga, men snygga (och hela) naglar som inte är sju mil långa.

Sedan jag lämnade skönhetbranschen för att skriva, skriva, skriva, så har jag förlorat kontakten med alla som är värda namnet här i stan. Är det någon som kan tipsa mig om vart jag bör gå? I Göteborg alltså. Hit me!

Frisyrfunderingar

LinnéaDitten och datten

Alva sitter och funderar på det här med hår och frisyrer. Efter en stund ser jag att hon har kommit fram till något och mycket riktigt:

”Mamma, tjejer kan ha kort hår, ibland. Men det är mest om man är en mormor eller så.”

Jag skyndar mig att förklara att man kan ha kort hår som tjej vilken ålder man än är i, med och utan barnbarn.

”Nämen mamma, det vill man ju bara inte!” säger Alva.

Jag framhärdar i att man visst kan ha kort hår och att många tycker att det är snyggt. Alva tittar på mig en lång stund, mycket skeptisk. Sen vänder hon sig om för att gå samtidigt som hon säger ”Ja, man kan väl tycka olika då”

Lika hårdsom min syster är till att döma ut frisyrer är hon dock inte, Alva. Min syster talade häromdagen om för min mamma som har kort hår (och som är ursäktad för detta av Alva eftersom hon är en mormor) att hennes (mammas alltså) hår ser ut som kall och klibbig gröt. Visst kan jag hålla med om att hon brukar vara rufsig och dan i håret, men gröt, näää det tycker jag nog ändå inte.

Bästa appen just nu

LinnéaDitten och datten

Eftersom jag inte har oceaner av tid till att träna, inte heller har jag någon ocean att blicka ut över medan jag tränar, så har jag laddat ner en app till ajfånen med träningsprogram som man kan köra i sin helhet för hela kroppen eller uppdelat på vad man nu tycker att man behöver bäst.

Tyvärr hjälper det inte att bara ladda ner appen, man måste pallra sig upp från soffan (där jag inte latar mig utan sitter och skriver) och pressa kroppen tills svetten lackar för att den ska funka. Lite fisigt tycker jag och funderar på hur mycket jag skulle tjäna om jag kom på en maskin eller app eller vad fan som helst där man bara behövde skaffa det för att bli fit.

Nu tänker jag i alla fall lägga mig på golvet och sprattla med alla lemmarna för att tighta till alla mucklerna inför vårens avslöjande kläder. Visst kände ni att det var lite vår idag? Synd bara att man vet att vi har ca 3 månader av bakslag framför oss. Än är det för tidigt för vårskrik, men jag övar mig genom att stämma upp i några träningsskrik så länge. IMG_4100[1]IMG_4102[1]

Hudterapeuten tipsar

LinnéaDitten och datten

I och med att vädret växlar mellan minusgrader och några över strecket, regn och blåst avlöses av sol och kyla, så kan huden bli lite förvirrad. Det är ofta i tider som dessa, när vädret har svårt för att bestämma sig, som de flesta av oss upplever att huden beter sig som sämst.

Jag får många frågor som handlar om just det här. Vad gör man när man befinner sig mitt emellan årstiderna så att säga. Jag rekommenderar alltid att se till att de produkter man använder inte innehåller mineraloljor. Det är det första och det gäller alltid, året runt. Sedan brukar jag tipsa om att satsa på en bra rengöring och peeling eftersom det är a och o i hudvård. Jag gillar Ole Henriksens Apricot Cleansing och Comfort Zones peeling Sacred Nature. De passar de allra flesta.

När det sedan gäller kräm så tycker jag att man kan lägga bort den fetaste nu när det inte är så kallt. Den kan vi använda när det är några minusgrader, eller om vi är ute väldigt mycket och utsätts för vind och väder. Nu räcker det med en lite lättare variant, men det man bör titta efter är att den innehåller E-vitamin som är fuktgivande och att den har bra med antioxidanter som bygger upp hudens försvar. Om vi stärker huden klarar den bättre vädrets nycker. Egentligen är det viktigaste att få ett skyddande lager mot alla fria radikaler som huden utsätts för i och med avgaser, strålning och annat.

Alltså: Rengöring är det om är viktigast. Därefter en kräm med fukt och antioxidanter. Sedan tycker jag inte att man ska hålla på och greja för mycket utan istället försöka se till att dricka mycket vatten, äta bra mat och motionera. Mår kroppen bra mår huden oftast också bra.

Min favorit på krämfronten är Comfort zones Skin resonance. Nu har jag dock tänkt testa Emma S. serie. Jag återkommer när jag har utvärderat resultatet.

 

Avslöjandet

LinnéaDitten och datten

Hemligheten jag har gått och burit på är nu ute: Min första bok kommer att publiceras under våren!

Jag håller just nu på att gå igenom de sista detaljerna med förlaget och allt är nervöst och spännande om vartannat. Boken är den första i en serie för barn och ungdomar. Den första vuxenromanen håller på att växa fram den också.

Äntligen får jag göra det jag velat under hela mitt liv: Jobba med att skriva. Visst har jag skrivit för tidningar ett tag nu, men att få sin första bok publicerad är något alldeles särskilt.

Välkommen säger jag till år 2013!

Och så bilderna

LinnéaDitten och datten

De från julen. Från när vi högg (sågade) julgran i Småland. Såg tomten genom köksfönstret hos farmor och farfar. Gjorde snögubbe med min bror. Gjorde snöänglar. Åkte pulka. Älskade bästa julklappen även dagen efter julafton. Spelade kort med kusinerna (mina eftersom Alva inte har några). Och så slutligen från idag, nyårsafton.

IMG_4053[1]IMG_4054[1]IMG_4060[1]IMG_4070[1]IMG_4071[1]IMG_4073[1]IMG_4074[1]IMG_4079[1]IMG_4081[1]IMG_4087[1]IMG_4097[1]

Jag tänker inte vara som alla andra

LinnéaDitten och datten

Alltså tänker jag inte summera året 2012. Inte med mer än att jag säger att det slutade helvetes mycket bättre än det började, och det är min dotters, mina hästars och mina nya vänners förtjänst. Och för att vara alldeles osvensk säger jag också att det är min egen förtjänst.

År 2013 kommer att bli precis vad jag gör det till. Vi väljer det mesta i vårt liv. Kanske inte precis vad som händer oss, men vi väljer hur vi hanterar det. Detta är vad jag har börjat få kläm på nu mot slutet av året som för sista gången ett tag framåt innehåller två likadana siffror. Bara en sån sak.

Även om jag inte vill summera så vill jag önska alla ett gott nytt år och allt det ni drömmer om. Have a good one!