Den här tjejen har börjat tycka att det är mycket roligare i skogen efter en viss valp har börjat gå med oss. Jag kan inte annat än att hålla med henne.

Nu blir det stallet för mig och valpas. Hans första möte med hästar. Spännande. 

…ett besök hos veterinären istället. Fyra dagar, sen var det alltså dags. Suck ända från tårna på Martin, för mig bara från knäna.

Challe har varit irriterad i öronen sen han kom, kliat och skakat och grejat och idag ringde jag veterinären som sa ungefär ”kom genast, annars…” och jag tog valpen under armen och sprang till närmsta buss. Kraftig öroninfektion konstaterad och medicindroppar i öronen under tio dagar är ett faktum.

Veterinären sa att det troligtvis beror på att man dragit ut hår ur öronen så som är vanligt att göra på pudlar. Man gör det eftersom de inte fäller och håren bara växer och man vill inte att det ska bli för mycket i öronen. Då kan de ju täppas igen alldeles. Det är i alla fall så jag förstått det på de pudelfolk jag pratat med. Enligt veterinären funkar det dock inte så, hon sa att det är väldigt ovanligt att det blir så mycket hår så att man behöver ta bort det för hundens skull och att det snarare görs för utställningarnas skull och för att ge ett renare intryck. Hon rekommenderade absolut inte att man gör det eftersom det är väldigt vanligt att det blir infekterat och inflammerat.

Här ska inte dras några hår, såvida det inte verkar bli ont om luft i öronen. Det är ett som är säkert .

Jag sitter här och ska försöka återgå till någon slags vardag, med andra ord försöker jag skriva lite. Det känns ganska ljuvligt när man har en valp sovandes på fötterna. Det blir perfekt i vinter, då kanske jag slipper dö förfrysningsdöden.

Nu har jag precis fixat så att fina Josefine följer med till stallet på onsdag och kan passa valpas medan jag rider lektion för Lisa Johansson. Hoppas att jag inte svimmar och kräks den här gången…

Jag försöker också meditera och bli en bättre människa, som inte känner avundsjuka över människor som har det jag vill ha, utan som istället är suverän på att fokusera och att tänka positivt och målinriktat. Visualisera. Målbilder. Ja ni vet, allt det där som är så bra att göra. Snart ska jag träna lite också. Oj oj oj vad bra allt blir.

 

Bloggen är inte uppdaterad sedan i fredags och jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, men det skulle kunna vara livet.

Nu får jag en massa frågor om valpen i alla fall och jag ska försöka ta och svara på dem så att vi kan lämna ämnet för ett tag sedan. Vi vill ju inte tjata ut det alldeles, eller hur?

Valpen heter alltså Charles ”Challe” Berglund. Det är Martins idé och han lyckades med list och manipulation få över Alva på sin sida. Mina förslag Boston, Ville och Junior röstades ner, till min stora besvikelse och förtret. Visst är Challe också bra, men det ligger inte rätt i munnen för mig. Jag får fundera lite varje gång jag ska säga det och oftast säger jag fel ändå. Nu har jag resignerat och det blir oftast ”pojken” istället. Inte ens Martin säger rätt, han som ändå drev namnfrågan så till den grad att han nästan hjärntvättade Alva tills hon sa att Challe var bäst. Inte ska ni tro att han säger Challe ändå, han säger bara ”hunden”. Jäkla karl. Och stackars hund, han vet ju inte vad han ska lyssna på. Jag får ta tag i det här.

Nu går vi vidare. Challe är född den 20:e december 2011 och är således 5,5 månader gammal. En lite lurig ålder att få hem en valp i, han är ju inte helt bebis, men ändå liten. Vi har tagit det väldigt lugnt de första dagarna, men har ändå hunnit med att öva på att vara lös och på sitt och ligg. Han gillar att få tänka på något, han som alla andra hundar. Men mest har vi bara lärt känna varandra och börjat bygga förtroende. Mycket lek i skogen och i trädgården. Challe hade inte gått i koppel när han kom, men det sköter han nästan exemplariskt måste jag säga. Första gången trasslade han till det rejält, men han drar inte och han försöker inte ta sig ur det. Nu går han jättefint bakom mig när han har det på, förutom i trädgården där han vet att han får leka. Jag vågar inte riktigt släppa honom där än eftersom vi inte har staket och det är fullt med vildkaniner överallt. Han har dock inte visat några tendenser alls till att sätta av efter dem. Duktig hund.

Idag ska vi börja miljöträna lite, vi ska åka buss ett par hållplatser. Redan imorgon ska han med mig till stallet och dit åker vi buss, så vi får börja så smått idag. Det är bara fem hållplatser till stallet så det är inte långt, men ändå. Vi ska också ta ett litet bad, det kan behövas.

Nu ska jag bjuda på några bilder, håll till godo: