Jag skulle kunna säga att jag är uppe med tuppen, men det vore lögn. Fjäderfän betackar jag mig för och vi har således ingen tupp. Däremot har vi en valp och honom är jag uppe med.

Man kan fråga sig vad man håller på med när man först är ute klockan halv fem på morgonen för att förhindra att sovrummet förvandlas till en sjö, och sen går man upp igen halv sju och stannar uppe! Jag menar, nu har barnet börjat sova en stund på morgonen vad sjutton gör då jag vaken?! Har man inte problem så skaffar man sig skulle man kunna säga om man var morgontrött, hungrig och bitter.

Jag är bara morgontrött och hungrig, det bittra har gått och gömt sig nånstans. Troligtvis i sängen, det är för tidigt för att Mrs bitter ska orka sig upp. Tur är väl det, för när man går upp klockan halv sju en tidig junimorgon, så slås man av hur skönt allting är. Hur vackert fåglarna sjunger och hur gott gräset, blommorna och alla ljuvliga syrener doftar. Man känner hur solen börjar värma och man sätter upp näsan mot den i en morgonhälsning. Valpen som går bredvid en är full av upptäckarlust och energi och man kan inte låta bli att skratta ett skratt som kommer från en särskild plats nära hjärtat.

Att gå upp halv sju med sin nyförälskelse är inte så farligt när allt kommer omkring. Det är nästan lite underbart.

Ikväll kryper vi ihop, valpen och jag, han på en filt och jag under en filt. Valpen kommer troligtvis bli det allmänna namnet på honom här eftersom jag inte kan få in Challe i huvet. Jag tycker inte så väldans bra om det (Boston är sååå mycket bättre) och framförallt kommer jag inte ihåg det. Vet inte vad det beror på men just Challe kommer över mina läppar kanske en gång av tio. Stackars hund, han kommer att bli schizofren.

I alla fall, jag och valpen kurar på hans del av soffan och protesterar mot den plötsliga kylan. Det kan inte vara nyttigt för kroppen med såna här temperaturväxlingar? Martin sitter och knappar på datorn, Alva har somnat till sin Funky Kids-skiva och jag räknar ner till Lets Dance. Kan det bli mer Svensson än så?

Mästerverk skapas troligtvis någonstans i världen precis i detta nu. Någonstans – men inte här. Att vara ensam hemma med en valp och en treåring kräver varenda gnutta uppmärksamhet som finns att tillgå. I alla fall så här på valpens första dag i sitt nya hem.

Just nu har jag skiljt de unga tu åt och skickat den till varsin ringhörna. Även om jag är extremt stolt över hur lugn och fin Alva är med valpen och han i sin tur är väldigt trygg och stabil så får det vara någon måtta på lek och aktivitet.
Alltså: Alva i ena hörnet av soffan med film och valpen i andra änden, sovandes på sin filt. Jag i mitten, funderandes på hur länge lugnet varar.

Välkommen hem Challe!