Jag kan inte annat än att påstå att livet känns rätt fantastiskt just nu. Vi spenderar stora delar av dagarna på stranden, lekandes i vågorna, eller promenerandes längs med vattenbrynet. Jag skall inte överdriva och säga att det är den perfekta stranden eller att vi lever det perfekta livet, så är det inte, men vi känner oss mycket avslappnade och tillfreds med tillvaron och kan vila i och njuta av nuet och det måste man ändå vara mer än nöjd med. Beach life är inte att förakta på något sätt. Inte alls.

Idag kom en liten regnskur medan vi var ute och gick och jag tror att jag utan att ljuga kan säga att det är första gången sedan jag var mycket ung som jag dansade i regnet. Det var ett sånt där underbart, ljummet sommarregn som mer än väl behövs här nere nu under den annars så torra sommaren. Allt var över på mindre än en kvart och vi kände nästan att det gärna hade fått regna bra mycket längre än så, hur underligt det än låter när man inte gjort annat än att klaga på regnet hemma i Sverige tidigare i somras.

Nu har vi precis ätit lunch, en fantastiskt god sådan, med sparris stekt i olivolja och flingsalt, bondbönor frästa med citron och vitlök, paprika, vindruvor, gula plommon och så en tomatsallad med cocktailtomater, basilika, mynta, oregano och citron. Jag kan inte förstå min lycka över att få äta så god mat varje dag. Det i sig gör det nästan värt att bo här nere. Och så nybakad baguette till från bageriet på gatan bredvid oss. I´m so blessed!

Alva tar nu en liten tupplur, det behövdes efter Noche Viva igår. Funderar på om jag kanske skulle ta och följa hennes exempel och sluta ögonen en stund. Ja det gör jag.