A place in the sun

Ett av mina favoritprogram är A place in the sun (inte helt otippat kanske) och jag blev helt förtjust när jag igår upptäckte att jag missat att 8:an nu visar program från 2014. Blir lika glatt fascinerad över hur olika smak man kan ha varje gång jag ser det. Bostäder och miljö som tilltalar somliga går helt emot någon annans smak. Det är fantastiskt att vi alla är så olika.

Själva blir vi mer och mer medvetna om vad som är viktigt för oss med en bostad. Har många gånger hört att vi måste ta det för vad det är där nere och att man inte kan förvänta sig så himla mycket, men vi tycker precis tvärtom. Om det skall vara någon mening med att packa ihop livet här hemma och lämna familj och vänner och allt som är tryggt och känt för något nytt såpass långt bort som det ändå är, så måste det uppfylla våra krav. Visst är vi villiga att göra vissa kompromisser, det kommer man inte ifrån någonstans, men det handlar i så fall om små detaljer. Ramarna är vi väldigt klara över hur de måste se ut för att det skall vara aktuellt för oss.

Vi har som några kanske förstått gjort en kovändning vad gäller kust och har bestämt oss för att dra oss ner till Costa del Sol istället för Costa Blanca. Vi känner att solkusten is ticking more boxes for us om man säger så.

Det är rätt märkligt det där, att så otroligt många utflyttade svenskar, även de som bara har sin bostad där nere som semesterbostad, är väldigt snara till att kritisera det mesta med Sverige, men säger man en enda ynka liten grej som man tycker kunde förbättras i Spanien blir de röda i ansiktet och svarta i ögonen och ryter ”åk hem till Sverige då om det inte passar” så att det skallrar mellan bergen. För att inte tala om alla moralpredikningar som haglar om att man minsann gnäller över invandrare som inte vill anpassa sig i Sverige och att man är lika dan själv. Hur de nu kan veta huruvida jag gnäller över de som flyttar till Sverige eller inte.

Ja, det är märkligt, intressant och fascinerande att se hur olika vi alla är, på gott och ont. A place in the sun

Time for gumption

vårblommorVåren är pånyttfödelsens tid. En fantastisk tid när naturen blir grön igen, när solen börjar värma och människor tar sig tid att heja på varandra när de möts utomhus istället för att kura ihop sig i tjocka halsdukar och skynda på stegen för att inte förfrysa sig. Jag älskar våren!

Jag älskar också att jag äntligen blivit så gammal så att mitt skådespel om att det andra tycker och tänker inte berör mig till sist har blivit sanning. Jag har, finally, kommit ikapp mitt förnuft rent känslomässigt och lever mitt liv efter eget behag, inte efter andras, på riktigt. Så länge ingen tar skada är jag själv regissören över mitt eget liv, oavsett vad andra kan tänkas tycka och tänka om det, precis som alla andra äger rätten att vara ”the leading person” i sina liv.

Japp, våren är i sanning en fantastisk tid. Låtom oss njuta.

* Filosofiskt svamlande – check

 

Rubiks kub

rubiks kubAlva har fått en sån där ”idiotkub” som är omöjlig att lösa. En Rubiks kub. Den ska vara underhållande och stimulerande att greja med sägs det. Förutom att den som sagt inte går att lösa.

Alva: ”Mamma när jag blir stor ska jag jobba med att göra såna här och då ska jag göra dem med färgetiketter uppe på som man kan flytta runt så att det blir rätt. Varför har ingen kommit på det förut?”

Bra idé. Tror dock att andra har tänkt tanken förr. Liksom att använda skruvmejsel för att massakrera skiten när man tappat tålamodet totalt. Har jag hört.

Jag skickade vidare henne till hennes far, som ska vara snillet i familjen, men inte ens han kunde fixa den. Nu är den förvisad till ett mörkt hörn någonstans i huset och är leksaken vi inte längre nämner.

Hemma

narcisserOch så var vi hemma igen. Omständigheter har gjort att vi fick avbryta vår resa i förtid den här gången, men vi åker snart tillbaks ner igen. Under tiden njuter vi av att vara nära familjen och av känslan av vår i luften. Jag åkte raka vägen till affären och köpte narcisser, som efter tulpaner är mina favoriter. Man kan inte bli annat än glad av deras pigga, gula färg. Dessutom vet jag att de var min mormors favoriter och jag tänker alltid på henne när jag ser dem.

Nu ser jag fram emot påsken och att följa med Alva på hennes första disco ikväll. Lite plåster på såren för att vi fick byta solen mot Göteborgsväder snabbare än vi tänkt oss. Hon är helt uppspelt och laddar för att dansa hela kvällen. Det är rätta takter. Även om hela kvällen bara innebär fram till klockan åtta. Det är länge nog för en sexåring. Stort är också att det inte bara är förskoleklass som är välkomna, utan hela lågstadiet. Fatta grejen att gå på disco med treorna liksom…

Vinterbad

Sällan har jag sett ett barn skratta och tjoa så mycket under ett utomhusbad i början av mars. I alla fall inte i Europa, Kanarieholmarna borträknade. Man måste ändå älska klimatet här nere i España, det måste man.

IMG_6768

Det är ju inte bohuslänsk granit, men…

klättraTja, trots att det inte är bohuslänsk granit går det bra att klättra i ändå. Allt som lutar uppåt (eller ja, för all del neråt) funkar fint. Den senaste veckan tror jag knappt att Alva tagit ett enda vanligt steg, hon har istället rusat och hoppat och klättrat och skuttat och sprungit om vartannat.

Endast den förälder till ett barn med luftrörsproblem, föräldrar som fått åka in akut med ett barn som inte får luft utan måste få syrgas, förstår hur det känns att se sitt barn kunna rasa omkring som en kalv på grönbete – utan att få en enda hostattack eller kippa efter andan mer än vem som helst skulle ha gjort av ansträngningen.

Jag blir tårögd bara jag skriver om det. Finaste Alva, Göteborg må vara hemma, men klimatet är inget för dig.

 

Köra bil i Spanien

När det gäller att köra bil i Spanien så kan man naturligtvis inte uttrycka sig på det viset. Det blir för generellt. Lika lite som man kan jämföra att köra bil i Stockholm eller Göteborg med att köra bil i tex. Umeå eller Jönköping kan man jämföra olika städer i Spanien.

Men, jag ska nu beskriva min erfarenheter av att köra bil på Costa Blanca. Det är egentligen inga som helst problem, bara man är uppmärksam på ett par detaljer. Som till exempel att alla vägskyltar är minimala och lätt missas om man inte har suverän syn. Storleksmässigt är vägskyltarna att jämföra med de som i Sverige är uppsatta för att markera en mindre avfart in på någon grusväg eller liknande. Ungefär så. De är inte heller särskilt generösa med antalet skyltar, utan verkar tycka att det räcker att sätta upp en. Sedan kan man räkna med att om det inte kommer någon mer så ska man köra rakt fram tills man plötsligt är framme.

Annat som är smått är vägarna. En stor väg här kan i princip jämföras med en landsväg hemma (något överdrivet, det finns såklart större vägar än så här också, men generellt är både vägar och parkeringsrutor väldigt smala). Gator i städerna är pyttesmå, i alla fall i mitt tycke. Kommer man in i byar kan man få räkna med att inte ta sig runt hörn utan att behöva backa och köra fram några gånger om man har en lite större bil.

okörning upphörNågot jag reagerade på första gången jag körde här var de pilar som markerar att det snart blir omkörningsförbud. De liknar de pilar som här hemma visar att två filer snart blir en. Det tog mig några minuter att fatta att det inte var vad som menades och jag kunde andas ut och sluta vara rädd för att jag på något märkligt sätt hamnat helt galet och körde i fel fil…

En annan sak att tänka på är alla höga trottoarkanter. Se upp innan ni smäller upp bildörren om ni parkerat intill en trottoar med andra ord!

Det där med hastighetsbegränsningar verkar mest vara att betrakta som rekommendationer och inget att fästa sig nämnvärt vid (naturligtvis inte ur polisens synvinkel, men ur de flesta andra trafikanters). För att råda bot har ungefär tre miljarder (nåja) fartgupp lagts ut, men det verkar inte hjälpa särdeles. Tar man bara sats så flyger man över så fint ändå. Typ.

På det hela taget är det rätt lite trafik (jag jämför nu med Göteborg) och det är för det mesta smidigt att ta sig fram i bil. Många gånger är man relativt ensam på vägarna, med bara ett tio-tjugotal andra trafikanter som sällskap.

Costa Blanca är inte bara fartguppens kungarike utan även rondellernas. Räkna med en ny rondell ungefär var femtionde meter eller så (om man inte kör på A7). Det lättaste är att alltid ligga i högerfilen, även om det inte är korrekt, eftersom det inte alls är säkert att du blir utsläppt om du lägger dig i vänster fil när du ska till tredje avfarten i rondellen (dvs åt vänster). Även högerfilen går dit, så lägg dig där på en gång så vet du att du kommer ut.

Sist men inte minst verkar det inte vara det minsta svårt med parkeringsplatser. I alla fall inte nu under lågsäsong. Man ställer sig helt enkelt i vägrenen, eller varför inte i högerfilen om det är tvåfiligt. Då finns det ju en fil till att köra i…!

guardia-civilOlyckor händer titt som tätt, här som överallt. Man kan då se polisen i form av Guardia Civil som har både militära och civila funktioner. Deras mest framträdande roll är som just vägpolis och man ser dem ofta vid olyckor (eller hastighetskontroller) i sina gröna uniformer, ofta med motorcyklar. Annars är polisen inte helt lätt att lokalisera sådär på en gång eftersom deras fordon inte är märkta som vi är vana vid i Sverige, med självlysande dekaler, utan har striping i vanliga färger, beroende på enhet. Om de inte har blåljus såklart, men det är det inte alla fordon som har.

(Andra polisenheter är Policía Municipal, med blåa uniformer, som är knutna till det lokala stadshuset och har hand om stölder och andra brott, samt Policía Nacional som är nationellt brottsbekämpande och bär mörkblå uniformer. Fakta hämtad från Berlitz reseguide som är det enda jag har tillgängligt här då internet inte håller för att sitta och göra någon direkt research, det klarar nätt och jämt av att hantera detta inlägg…)