En del av mina vänner och bekanta visar ibland upp gåvor de fått från sina män och pojkvänner. Jag tycker att det är fantastiskt roligt för dem att de blir visade uppskattning på detta sätt, presenter är alltid roligt.
Min egen man är inte direkt typen som kommer med en liten sak i ett vackert inslaget paket. Jag skulle kunna räkna de gånger han gjort något sådant på noll fingrar. Ändå har jag fått den bästa och viktigaste gåvan någon skulle kunna ge mig av honom. Jag får gåvan varje dag, alla dagar i veckan. Då tänker jag inte på min dotter, hon är i en klass för sig naturligtvis.
Det jag tänker på är min häst. Martin ger mig varje dag möjlighet att hålla på med min stora passion i livet. Det som får mig att brinna av iver kostar mycket pengar och tar tid. Det är detta han ger mig. Vi har gemensam ekonomi och för egen del skulle min man helt klart aldrig kommit på tanken att lägga pengar på hästar och ridning. Han är ungefär lika intresserad av hästar som jag är av att titta på en match med damfotboll. Ändå möjliggör han varje dag, året runt, för mig att få hålla på med det jag älskar. Han ger mig tid och utrymme, han gnäller inte över pengarna. Han har förståelse för den tid jag lägger på träning. Han lyssnar på mitt tjat om skänkelhjälper och tygeltag som om han visste vad jag pratar om. Han har till och med kravlat sig upp på Easy en gång för att glädja mig.
Min man vet vad som är the important stuff.
