Efter att ha kravlat runt i hö med hunden bytte jag kläder och trodde att jag var noga med att borsta av mig. Det var jag tydligen inte. Jag har hö där one shouldn´t have hay…

Alva var med hela tiden och vi tog en del hö-bilder där hon var med också. Lägger säkert upp någon nån dag. Just nu lämnar jag bara ut de här, tagna helt privat. Mina finaste!

Alla sätt är… bra… eller?

Ok, nu börjar operation uppryckning och uppfräschning. Ett stycke hund skall tillsammans med ett stycke barn forslas på bästa sätt till fotoplatsen där det första av de två foton som skall synas på Hästliv.nu ska tas. Helst ska jag få med mig själv också. Mission impossible, men det ska lyckas!

 

Nu tänker jag kura ihop mig i fosterställning och tröstäta jordgubbar med glass, helt utan att skämmas. Ja du hörde rätt Martin, utan att skämmas!

Hungern har börjat ta ut sin rätt och jag bestämmer mig för att göra pannkakor. Alva hjälper mig att blanda till smeten. Utan att jag reflekterat över det (fy på mig) har valpas sagt ifrån att han vill ut och det händer en olycka på hallgolvet. Suck och fram med trasor och skurmedel. Alva får fortsätta vispa smeten medan jag torkar pölar för brinnande livet. Då hörs plötsligt ett litet ”oj då” från köket och i nästa sekund dränks både bänk, stol och barn i pannkakssmet. Valpen slickar i sig från golvet för glatta livet och är snart ingeggad från nos till öron han med.

Jag älskar mitt liv, jag älskar mitt liv, jag älskar mitt liv…