Dagis är stängt eftersom fröknarna har planering idag och jag är ensam hemma med the terrible fourth och en valp på väg in i förpubertet. Behöver jag måla upp en tydligare bild av hur de driver mig till om inte vansinne så i alla fall en lätt höjd puls?

Nu ska jag inte vara så hård mot mina älskade små, innerst inne är de förtjusande varelser, men för tillfället håller de sina mer belevade förmågor väl dolda. Jag balanserar på gränsen till att kapitulera och placera det tvåbenta barnet framför datorn och det fyrbenta på golvet med sin aktivitetsboll. Det är den lätta vägen ut, jag vet, men det finns gränser även för vad den här mamman orkar.

Till saken hör också att jag skulle behöva få klart ett par texter och läsa ett par artiklar i undersökningssyfte för en annan text, men det kan jag nog se i månen efter. Jag behöver också planera och förbereda fotografering för porträttbild till Hästliv.nu

Vidare har jag i ett svagt ögonblick lovat Alva att vi ska åka till stallet sen. Herregud, vad tänkte jag på? Ett barn och en valp som måste sitta i knä på bussen. Själv. Oh. My. God.

Det är stärkande att tänka på att jag ska jobba i helgen, då kanske det blir lite lugn och ro.

Det är väldigt roligt att gå i affärer så här i EM-tider. Överallt ser jag pappor som klämmer på fotbollar, studsar dem mot barnvagnar där det ligger små månadsgamla (har ingen aning, bara en kvalificerad gissning) bebisar och säger med rösten som är avsedd att prata med bebisar med (enligt en del i alla fall, vi avhöll oss bestämt från att förställa oss när Alva var ett knyte): Boll, kan du säga boll? Det här är en boll… osv.

Andra står och försöker få dottern att välja en Sverige-tröja framför en Barbie och säger entusiastiskt: Amen den är ju skiitsnygg! Kom igen, det är klart du ska ha en tröja, alla andra har ju en… medan dottern himlar med ögonen och suckande går därifrån.

Jag hör också fäder som pratar med varandra om målet grabben (har faktiskt inte hört något om töserna) gjorde igår: Alltså du skulle ha sett det! Han kan nog bli något faktiskt tror jag, får han bara chansen med rätt träning så…

Jag undrar lite vart alla mammor är i den här EM-febern. För det måste väl finnas fotbollsintresserade mammor också? Visst?

Den där sommaren som kom av sig har satt min kropp i brand. Det känns som att varje dag just nu är en evig väntan. Väntan på sommaren, väntan på kurser, väntan på salta bad med Alva (hahaha, säkert, hon är en lika stor badkruka som sin mor!), väntan på böcker som ska komma ut och väntan på nya bekantskaper (mhmmm, jag har anledning att vänta på i alla fall en sådan, hemlis) och sköna dagar i hängmattan med dofter av grillat kött och fruktdrinkar som kittlar näsan. Att tiden bara kan gå så långsamt!                                                                        Ja tack!

För någon vecka sedan blev jag kontaktad av projektansvarige på Hästliv.nu med förfrågan om jag skulle vara intresserad av att skriva för dem. Jag ska erkänna att jag blev smått paff över att bli uppsökt så, men när den första förvåningen lagt sig blev jag givetvis väldigt glad!

Min nisch kommer att vara att skriva om mitt kombinerade häst- och hundliv. Det kommer bland annat att handla om tillridning, träning (western, akademiskt och centrerad ridning), miljöträning och det snurriga livet med en valp i stallet. Alla ni som är intresserade hoppas jag att ni vill följa med så fort min sida där är upplagd. Jag kommer att lägga upp en länk här så fort allt är klart. Tills dess får ni gärna gå ut på Facebook-sidan och gilla den.

Till alla er som inte är ett dugg intresserade av stall och glada valpar kan jag säga att bloggen här kommer att fortsätta precis som vanligt. Jag kommer att köra en twosome kan man säga.

Jag ska inte ha någon lång utläggning om spelarnas inte bara något, utan enormt omogna lek med neddragna byxor. Blottade skinkor och en fotboll i samma lek så att säga gör det inte riktigt för mig, men det är en annan diskussion.
Det jag undrar i denna av media mycket uppmärksammade fråga är huruvida det inte rimmar lite dåligt att statsmännen inte ville uttala sig om kravallerna igår (för övrigt helt vansinnigt, vad är det för fel på folk?) men de ojjar sig och tvår sina händer över blottad hud på ett gäng fasta bakdelar. Visst är det en både barnslig och pinsam lek spelarna roade sig med, men vi kan väl sätta saker i perspektiv? Det ligger ett antal människor skadade efter att vettvillingar har gått bärsarkargång på stan i fotbollens namn och det anses beklagligt men inget herr stadsminister vill prata om vad jag förstår. Vad var det då alla gick i gång så hårt på några pojkars näckade rumpor för? Ångest för att de egna behagen inte är lika välsvarvade?

Ok, jag kanske inte gillar kaffe, fy fasen vad beskt och dant, men den goda doften gör att jag ändå föredrar kaffetåren framför andra tårar. Till exempel långt bättre än dem man fäller när man ser ett djur (eller barn, eller människor överhuvud taget såklart) fara illa. Om jag som exempel ser en kantig, tufsig häst utan en muskel på kroppen och med tom blick, linka omkring med både bärrandsröta och hovböld och inser att någon faktiskt tänker rida på kraken, ja då fäller jag en och annan tår.

Helt nyligt såg jag faktiskt precis detta och jag kan inte låta bli att tänka en och annan ursinnig tanke om vettlösa människor som bär sig åt och som inte borde få ha varken djur eller barn. Ja nu drog jag med dem som inte förstår sig på vad psykisk och fysisk misshandel kan göra med ett barn (eller med vem som helst) i karusellen, det är lika bra att bunta ihop skiten med varandra så är det avklarat sen. I alla fall, jag ringde ett litet samtal till diverse myndigheter och har lagt in en anmälan på ägaren. Skämmes på sig!!

”Hittade din blogg i en tråd på familjeliv. Efter att ha läst några inlägg la jag genast till dig på bloglovin. Helt underbar blogg ! Det är en fröjd att läsa dina lättsamma och varma inlägg efter att ha gått igenom 1000 andra bloggar som mestadels handlar om ”dagens outfit”…

Ser fram emot när min son börjar uttrycka hur mycket han älskar oss… det måste vara en fantastisk känsla ”

Maria du underbara människa, vad glad du har gjort mig idag! Vissa dagar har man lite lättare att hålla sig för skratt än andra, även om man har en dotter som vill gifta sig med sin pappa och en hund som kravlar upp i knät på en och borrar in sig med huvudet under armhålan (kan det verkligen vara trevligt?) och idag var en sådan morgon. Tills jag läste din kommentar that is. Nu kan jag möta resten av dagen med ett leende och självklart vill jag inte missa att tacka dig för det!

Den där åldern när dottern tittar upp på sin far och med tindrande ögon och beundran i rösten talar om att ”när jag blir mamma då ska jag gifta mig med dig och vara kär i dig”, den är allt bra härlig ändå.

The terrible fourth har tagit en paus.

Just nu finns det en person i detta hem som är något mindre älskvärd än brukligt. Jag nämner inga namn, men det börjar på A och hon är ungefär 105 cm lång. Jag har hört talas om the terrible twos, men jag undrar om det inte finns the terrible fourth också? Eller också är det the twos som är väldigt försenat här, jag kan inte minnas någon särskilt jobbig tid 2010…