Magisk kväll vid Medelhavet

unnamed13Det går inte att säga annat än att kvällarna här är magiskt sköna. Ljummen luft som går att andas (inte så hög luftfuktighet) och glada människor som är ute och rör på sig. Vi vill såklart inte vara sämre vi, så varje kväll tar vi en kvällspromenad nere vid havet. När man bor granne med Medelhavet går det bara inte att låta bli. När det var som varmast gick vi och strosade i  vattenbrynet och lät vattnet svalka våra fötter. Idag har det varit mer behagliga temperaturer, även om det under eftermiddagen passerade 30 grader. Nu ikväll har det bara varit 26 grader, alldeles lagom med andra ord.

Vi gick en sväng bort till hamnen och satt ute på piren när solen gick ner. Ljuset var så fint och jag kände tacksamhet över att få uppleva den där stunden ihop med mitt barn. Hon var glad och nöjd och då är det nästan svårt att vara annat än nöjd själv också. Annat var det tidigare idag. Då var allt fel och dumt och tråkigt. Inte ville hon vara på stranden, det var för kallt i vattnet (!!), det var för varmt på land, det var för mycket sand, ingenting var bra. Det lilla barnet kunde inte förstå varför vi inte hyrt en bostad med pool istället. Och här är man själv glad över att vi har ungefär 30 sekunders promenad till Medelhavet och en härlig sandstrand liksom…

Nu sitter vi och myser i soffan med varsin dator i knät och är rätt så asociala. Ibland får man vara det också, även om Alva tycker det är lite väl mycket av den varan. Inte så att vi är asociala som familj, men hon saknar att själv kunna springa iväg till sina kompisar. Hemma i Göteborg har hon mycket större frihet när det gäller sådant. Här måste vi följa henne överallt, det går inte an att hon ränner runt i stan själv. Nu känner hon några barn här nere som hon kan leka med, men det blir mycket mer uppstyrt eftersom vi måste vara med, det är en av de få negativa sidorna med det här livet. Det hade nog varit lite lättare om hon antingen varit äldre och faktiskt fått lov att gå själv, eller yngre så att hon hade uppskattat att leka på lekplatserna. Det gör hon tyvärr inte nu, de flesta är för mycket mindre barn och de andra tröttnar hon väldigt snabbt på de också.

Snart drar skolan igång och livet övergår i vardag igen. Vi ser med positiv förväntan fram emot att se hur livet ter sig här nere då. To be continued…

Nya bekantskaper

Dagarna försvinner i ett enda långt umgänge med nya bekantskaper. Häromdagen träffade jag en tjej (får man fortfarande säga tjej när man kommit upp i vår ålder?) som jag haft mycket kontakt med på sociala medier tidigare och nu kunde vi äntligen träffas. Det är märkligt det där, förr skulle man knappt drömma om att lära känna människor på det sättet; men nu känns det rätt naturligt. Måste säga att jag fick in en riktig fullträff den här gången, det var länge sedan jag träffade någon som med sådan enkelhet förstod precis hur jag tänker och resonerar. Det var nästan lite själsfrändeflagg, så lika var vi. Visserligen brukar man ju säga att motsatser dras till varandra, men ibland är det faktiskt väldigt skönt att vara kring människor som på ett helt naturligt sätt förstår en.  Hur det än må vara med likheter och olikheter så är jag väldigt glad att få lära känna just denna härliga tjej och ser fram emot nästa gång vi ses.

Igår kväll gick jag ut och åt med ett helt gäng mammor som också bor här nere med sina barn. Somliga av dem går på samma skola som Alva börjar på nu. Jag kan inte ens minnas när jag var ute ett helg gäng så där. Det var så skönt och avslappnat och befriande att kunna sitta och babbla och bubbla till en bit in på natten med andra människor som gjort samma resa som man själv.

Idag är det lek på stranden med en kompis till Alva nu på dagen och ikväll skall vi träffa en tjej som kommer gå i Alvas klass. Och så har jag masat mig iväg, mitt under den hetaste tryckande hettan, till MasMovil och tecknat abonnemang hos dem istället för mitt kontantkort hos Orange som bara krånglar. Numret får jag behålla, tack för det, och abonnemanget är helt utan bindningstid. Man kan till och med pausa det om man till exempel skall åka hem till Sverige ett längre tag. Toppen, i alla fall på pappret. Det återstår att se hur det fungerar i praktiken. Väldigt mycket har annars en tendens att se fantastiskt ut på pappret medan det i verkligheten inte är fullt så skimrande och bra.

Mamma Mia och nostalgi

Längtar till Grekland

Genomgår en släng av sjuk separationsångest idag. Inte helt rationellt eftersom jag just precis nu inte har någon förestående separation (inte än på ett par veckor i alla fall), alla jag bryr mig om och som jag måste leva avskild från har jag redan sagt hej då till när vi åkte hit till Spanien. Under ett par dagar var jag nästan beredd att ställa in hela flytten, så jobbigt tyckte jag det var att lämna somliga av mina nära och kära. Men, som med mycket annat, gick det över och även om jag saknar familjen (och att känna mig hemma, framförallt med språket) så ångrar jag inte för en sekund att vi flyttade hit.

Vad som hänt med mig idag har jag ingen aning om, men det är som om jag går omkring med en klump i både hals och mage som hotar att brista när som helst. Det är så mycket jag vill och allt är totalt motstridigt. Just det är i och för sig inte ett dugg ovanligt när det gäller mig, jag är alltid sådär jobbigt komplex. Men nu vill jag vara på minst fem platser samtidigt och jag vet inte hur jag skall få ihop allt.

Nej, det börjar nog bli dags att ta det där glaset med vin på balkongen nu. Alva myser i soffan och vilar från sol och värme. Mamma Mia (filmen)  är på och vi sjunger med för full hals så fort låtarna kommer. Kanske är det den som får mig att känna mig splittrad, nostalgisk och längtansfull?

Vila, administration och fotbollsmatch

unnamed (6)Har haft en riktigt slapp dag so far. Alva hade spanskalektion i förmiddags och sedan har vi hämtat ut våra kort på banken, annars har vi faktiskt inte gjort något annat än administrativa tråksaker som var tvunget att tas tag i via datorn.

Bad står på schemat om en stund, Alva vill magsurfa lite på sin nya bräda och jag behöver svalka mig. Tryckande värme ute fortfarande, även om det sägs att temperaturerna skall gå ner något nu. Maken vill se matchen mellan DIF och AIK ikväll så jag har lovat att försöka leta reda på något ställe som visar den. Vi får se hur väl jag lyckas. Annars tror jag bestämt att jag skall sätta mig på en av balkongerna med ett glas rött ikväll. Det känns som en sådan dag idag.

Bilden från gårdagens kvällsbad. Ett något dramatiskt sådant, eftersom vi lyckades tappa husnycklarna i sanden utan att märka det. Hittade dem som tur var rätt omgående efter att ha svettats lite när vi märkte att de var borta… 

Hästskjutsar och värme

Minns ni att jag skrev om hästskjutsarna och att det gör mig beklämd och i vissa fall förbannad, när hästarna far illa i hettan?

För de som orkar se så kan det se ut så här när en häst inte orkar längre. När den dukar under för värme och vätskebrist.

Det gör mig ont och illa att människor inte tänker till innan de sponsrar den här typen av verksamhet genom att sätta sig och åka runt i vagnarna när termometern har passerat 30 grader med god marginal. Snälla, snälla, gör inte det! Om ni nödvändigt måste åka så välj någon av de hästskjutsar där ni ser att hästarna får stå och vila under tak som skyddar mot solen och med tillgång till vatten. Det hjälper inte deras ben som tar stryk av att trava på asfalt hela dagarna, men de drabbas i alla fall inte lika lätt av värmeslag.

11046326_10206126633102285_8421443467400553673_o

Beach life

beachlifeJag kan inte annat än att påstå att livet känns rätt fantastiskt just nu. Vi spenderar stora delar av dagarna på stranden, lekandes i vågorna, eller promenerandes längs med vattenbrynet. Jag skall inte överdriva och säga att det är den perfekta stranden eller att vi lever det perfekta livet, så är det inte, men vi känner oss mycket avslappnade och tillfreds med tillvaron och kan vila i och njuta av nuet och det måste man ändå vara mer än nöjd med. Beach life är inte att förakta på något sätt. Inte alls.

Idag kom en liten regnskur medan vi var ute och gick och jag tror att jag utan att ljuga kan säga att det är första gången sedan jag var mycket ung som jag dansade i regnet. Det var ett sånt där underbart, ljummet sommarregn som mer än väl behövs här nere nu under den annars så torra sommaren. Allt var över på mindre än en kvart och vi kände nästan att det gärna hade fått regna bra mycket längre än så, hur underligt det än låter när man inte gjort annat än att klaga på regnet hemma i Sverige tidigare i somras.

unnamedNu har vi precis ätit lunch, en fantastiskt god sådan, med sparris stekt i olivolja och flingsalt, bondbönor frästa med citron och vitlök, paprika, vindruvor, gula plommon och så en tomatsallad med cocktailtomater, basilika, mynta, oregano och citron. Jag kan inte förstå min lycka över att få äta så god mat varje dag. Det i sig gör det nästan värt att bo här nere. Och så nybakad baguette till från bageriet på gatan bredvid oss. I´m so blessed!

Alva tar nu en liten tupplur, det behövdes efter Noche Viva igår. Funderar på om jag kanske skulle ta och följa hennes exempel och sluta ögonen en stund. Ja det gör jag.

Noche viva

FlamencoFiestan, Noche Viva, pågår för fullt och vi kan njuta av flamencouppvisningar precis utanför vår lägenhet. Nästan lite overkligt att stå på balkongen i bara en tunika, på gränsen till klibbig av värmen som fortfarande får luften att dallra så här efter klockan tolv på natten, och titta på flamencoshow. Det var inte varje dag man gjorde det i villaområdet hemma i Göteborg…

Viva Suits!

Maken löste det! Jag kan nu fortsätta följa Suits på vår smart-tv (ok, inte vår, våra hyresvärdars) och jag är så glad så glad att jag skulle kunna skippa hela fiestan och bara sitta och titta. Fast det hade varit väldigt onödigt eftersom det bara var senaste avsnittet jag inte sett än och det inte varar mer än en knapp timme, så jag hinner med både det och fiestan.

Det är förresten inte så att jag hade kunnat missa något, vi bor för centralt för det. Med en av scenerna utanför lägenheten har vi underhållningen säkrad.

Amo mi vida!

suits1

Fiesta och trötta barn

unnamed (4)Tanken med att följa temperaturen och under sommaren vila på dagen och hålla igång på kvällen och en bit in på natten känns rätt logisk när man lever i den tryckande hetta som råder just nu. Vi har dock inte vant oss helt vid detta fenomen än utan kroknar runt tolv halv ett sådär. Alva blir trött och vill sova runt elva. Vi har bestämt oss för att inte bli fullt så spanska att vi helt vänder på dygnet, utan vill försöka hålla någorlunda på kvällstiderna. Det blir så besvärligt när skolan börjar annars och jag skall erkänna att jag inte alls är säker på att det är särskilt bra för barnen att vara vakna halva nätterna, oavsett om de sover på dagen eller inte.

Utanför oss finns ett litet minitorg där människor samlas kvälls- och nattetid för att prata och umgås. Alla är med, ung som gammal. Väldigt trevligt tycker vi, i alla fall en stund. Varför bara en stund? Jo, vi har nämligen märkt att barnen som har så kul och skrattar och tjoar efter ett tag inte alls verkar ha så trevligt längre. Tvärtom. Varje kväll (natt) går skratten över i trött gråt, som inte går över, strax efter tolv. Det har inte slagit fel en enda gång. Det är så att vi snart kan ställa klockan efter när gråten sätter igång.

Jag kan inte hjälpa att jag känner mig något beklämd när föräldrarna inte verkar ta någon notis om att barnen är trötta, de fortsätter att prata och skratta och umgås, allt högre (för att överrösta barnen?) i några timmar till innan de går iväg. Det är inte så att de dricker och börjar bete sig, de bara sitter där och pratar, så det är inte som att barnen far illa av den anledningen, men de tröttgråter inte mindre för det.

Ikväll lär det bli etter värre. Det är nämligen fiesta i stan och man har börjat bygga upp en liten scen precis utanför vårt fönster där folket brukar samlas. Högtalare, sladdar och gud vet allt. Fiestan börjar vid åtta ikväll och håller på hela natten…

Inget mer Suits

SuitsDet är med stor sorg jag konstaterar att det inte blir något mer Suits för mig. Vem bryr sig, kanske någon tycker. Jag bryr mig, kan jag i så fall replikera. Med eftertryck dessutom. Suits är en av mina favoritserier, för att inte säga Favoriten med stort F. Men nu är det över och finito. Vårt internet här i Spanien håller inte för att streama som vi brukar. Och då har vi ändå vad som skall vara bland det allra bästa, just för att kunna streama.

Internet är en sådan grej som faktiskt är dyrare här i Spanien än i Sverige. Vi betalar nu mer för ett abonnemang som är långsammare än det vi har i huset i Göteborg. Knas. Annars måste jag ödmjukt böja på nacken och instämma i vad en del veteraner här nerifrån har påtalat när det gäller frukt och grönt: det beror helt på säsong vad som finns och inte finns (och vad det kostar). Jag måste verkligen bli bättre på att handla efter vad som är moget och redo att säljas just nu, det är ju dessutom väldigt klimatsmart. Hemma i Sverige är man (jag) ju van vid att kunna handla precis det jag vill, när jag vill, oberoende av säsong (även om det inte alltid smakar lika bra). Det får bli ändring på det nu och det är som sagt egentligen en god sak.

Men Suits. Åh, jag sörjer!