En dag kände jag för att sminka mig lite. Ni vet, lite mascara, några drag med rougeborsten och ett ofärgat läppglans. Inget särskilt alls, förmodligen att betrakta som relativt osminkad enligt många. Men ändå, jag kände för att ta på mig ett ansikte innan jag gick ut på stan.
När jag senare på dagen hämtade upp min dotter på dagis, då iförd stallkläder eftersom vi skulle direkt till stallet, förstod jag hur långt ifrån glamouren mitt liv har kommit. Alva utbrister nämligen:
”Åh mamma, vad fiiiin du är! Jag kände inte ens igen dig! Förutom på kläderna då…”
Mhm, då vet man.
Något annat som hintar om vägen mot fördärvelse och förfall är när alla handdukarna luktar hundkiss, (jo Martin, JAG känner det!!) trots sju tvättar i sextio grader. Nya handdukar finns med på inköpslistan, jepp.