På min väg till dagis vid hämtningsdags mötte jag en pappa som var ute och cyklade med sina barn. Han verkade så käck och bra med pojken som kämpade med sin lilla cykel på stödhjul. ”Du är så duktig, se vad bra det går, vad du kan!” och annat trevligt hojtade han medan sonen tog sig ett par decimeter fram.
När jag hade hämtat mitt lilla barn och var på väg hem igen hade de kommit säkert 20 meter. Pappan och jag log mot varandra sådär som föräldrar gör i bland i samförstånd.
”Det där var xxxx” sa Alva och jag blev lite förvånad för tidigare hade jag hört pappan kalla honom just det. Jag frågade om han går på Alvas dagis och det gjorde han. ”Han är rolig att leka med va?” frågade jag och tänkte att det måste han ju va med en så go pappa.
”Neee, det är han iiinte!” säger Alva. ”Inte mot mig och xxxx i alla fall, han säger att han vill att vi ska dö. Och så ska han bajsa och kissa på oss. Och det tycker inte jag är ett bra förslag!” Det fick jag ju förvisso hålla med om att det inte var och jag frågade lite försiktigt vad de gör då?
”Säger att han måste ha jord på sig som han inte får tvätta bort!” säger Alva och jag undrar försynt om hon tycker att det är ett bättre förslag och om det inte vore roligare om alla var snälla mot varandra?
”Nää, mamma, man måste faktiskt lära de små barnen förstår du väl?! Och vet du mamma, småbarn är såååååå jobbiga!”
……….