Visst var det dags igen, det där att inte få åka med. Genomblöta efter promenaden från stallet försökte jag och Challe Berglund ta oss hem, men nehej, det fanns redan en hund så varsågoda att gå av igen. Jag börjar tro att Västtrafik kör nån vendetta mot mig.
Nu står vi i regnet och väntar eftersom busskuren är upptagen av en mamma med en liten kille som är så jefla rädd för hundar så han skriker om vi kommer närmare än tio meter och så kan vi inte ha det.
Om det är en hund på nästa buss blir jag mordisk.