Varje gång jag skalar en clementin som doftar som en riktig clementin ska, ni vet så där riktigt juligt, då tänker jag på min kompis Johanna som inte myser ett dugg när skalet faller. Istället för att få ljuva minnen från barndomens jular och hamna i ett riktigt julmood så kräks hon. Johanna är citrusallergiker. Jag kan knappt tänka mig ett värre öde så här när juletiden stundar.
När jag nu stoppar i mig clementiner tills de piper ut genom öronen så gör jag det med andakt och är glad att det är sillen och laxen jag får hoppa på julbordet på grund av allergi och inte clementinerna.