Alva har blivit dålig igen. Luftrören som vanligt. Jäkla skit rent ut sagt med det här skruttvädret vi haft. Nåväl, när man är sjuk och hängig kan man passa på att testa att sy för första gången i sitt liv. Det gjorde Alva, med farmors hjälp. Ett par byxor blev det minsann. Otroligt bra gjort att ge sig på som första projekt. Alva höll i och matade fram tyget, nålade och hade sig. Det ända hon inte kunde göra var att trycka på tramppidalen eftersom hon inte nådde ner.
Jag kommer ihåg hur min mormor satt och sydde i timmar med mig när jag var liten. Kjolar, byxor, klänningar och allt möjligt. Så många fina minnen! Det var nästan att jag fick en tår i ögat av nostalgi (och enorm saknad) när jag såg min egen dotter sitta på samma sätt nu. Jag hoppas att det sätter sig som lika kära minnen hos henne som de jag har med min älskade mormor.
Alva var glad som en lärka och stolt som en tupp över sina nya, egensydda, rosa mjukisbyxor. Det ska hon vara. Inget är som när man bemästrat något nytt och skapat något fint på kuppen. Stora tjejen!
Nu tar vi kväll och hoppas att hostan släppt till imorgon och att vädret blir lika fint som de utlovat på SMHI. I så fall blir det grillkväll. Vi tänkte bland annat bjuda på det här, en härlig blandning från det gröna köket, toppat med kyckling till den som vill och naturligtvis goda kalla såser. Längtar!
Hej Linnéa
Vilka underbara förutsättningar du ger ditt barn – på alla plan!
Relationer är viktiga, kunskaper är viktiga och generationsöverskridande kunskapsförmedling är Underbar!
Det ni har framför er, hela familjen, är lika viktigt och hindrar inget av ovan nämnda.
Ha’ en go’ helg!
Christine