Sitter i tredje bostaden i raden på vår road tripp och filurar över livet. Frågor som vad jag ska göra ”när jag blir stor” dyker konstant upp och börjar kräva ett svar. Skriva, javisst, men ska jag bara skriva? Och hur i så fall? Bara böcker? Böcker och reportage? Krönikor? Spökskrivare för de som vill ge ut bok men inte kan själva? Arbeta med text på annat sätt, till exempel som lektör? Jag vet inte. Kanske vill jag göra något mer än så?
Det jag vet är att jag har fått blodad tand att fördjupa mig i text och litteratur. Jag vill öva in alla tekniker, använda dem på mitt eget sätt, med min egen röst. Ha ordentligt med kött på benen innan jag går ut och talar om för andra som arbetar med det skrivna ordet hur det skall vara, hur de kan bli bättre. Allt för många tar sig friheten att kalla sig lektörer och redaktörer, när de i själva verket faktiskt inte har så stor koll. När de själva inte kan formulera sig särskilt väl. Som lektör måste man inte ha lyckats som författare, ens styrkor kan ligga på helt andra plan, men man bör ändå ha en djup förståelse för vad som är en välskriven och lättflytande text och inte.
Jag har fått en del förslag om att föreläsa inom än det ena och än det andra, men jag har ingen lust. Tycker inte att jag har något direkt att komma med som ingen annan redan sagt hundratals gånger, eller utan att ta upp sådant som kan vara känsligt för andra människor i min närhet. Såg nyligen en tjej som jag känner sedan barndomen som börjat föreläsa. Kollade igenom hennes program och läste om vad hon pratar om. Blev väldigt förvånad eftersom jag upptäckte att det hon står och säger på föreläsningar faktiskt inte stämmer med verkligheten. Jag kände henne rätt väl under den tid i hennes liv hon pratar om och jag vet att det hon säger på föreläsningarna inte är sant. Det kändes rätt märkligt och nästan obehagligt när man får sådant tydligt kvitto på hur många bluffar det finns där ute som försörjer sig på att säga sig vägleda andra utan att ha fått någon rätsida på sig själva ens.
Så, här sitter jag alltså och funderar. Ska jag göra ditt eller datt? Lite mer av somt eller till och med ge mig på något helt nytt? Det är spännande att leva och det enda jag med säkerhet vet är att jag aldrig vill sluta att lära mig, att utvecklas. Jag börjar därför med något jag vet att jag alltid kommer ha nytta av, nämligen ovanstående nämnda fördjupning i skrivande och litteratur. Högskolan, se upp för här kommer jag!

Det är aldrig för sent att lära – jo, om man vill ta studielån finns det faktiskt en åldersgräns, men där är du inte ännu på långa vägar…..
Du kan kanske läsa på distans, om du nu inte ger dig på att läsa ”utomlands” – den biten är riktigt spännande!
Sedan finns det kurser, överallt! Alla kanske inte ger högskolepoäng, men det ger dig kunskap.
Så, vad vill du lära dig? Vad vill du veta mer om? Gagnar det ett yrke som du är intresserad av?
Det ser ut som om du iaf har en sommar på dig att klura ut det här; och som sagt, det är aldrig för sent.
Ha’ en fortsatt bra vecka, värmen är på väg (låg ute en stund i solen på lunchen) och det ska nog bli ännu varmare…..
Christine