Fick en fråga om huruvida jag skulle kunna tänka mig att bli kolumnist. Hmm, låt mig tänka efter. Nej. Nej tack heter det kanske. Varför?
Så här är det. Jag vill inte ha som jobb att störa mig på saker och ting. Jag vill inte få ett ämne och sedan gå all in och störa ihjäl mig över det och så smattra ur mig en massa skarpa kommentarer och argument för varför jag stör mig så mycket. Eller som en del kolumnister gör: sitta och leta efter saker att störa mig på. Jag vill inte störa mig alls. Jag vill bara vara glad och må bra. Vara lycklig över solen som börjar värma, känna livet i mig över småsaker som när gatusoparna börjar sopa undan gruset från vägarna, en mjuk hästmule mot kinden. Ni vet, såna saker.
Kan det inte höra av sig någon trevlig resetidning eller så som vill att jag ska skriva för dem istället? Det är mer min melodi. Det kan jag göra bra. Störa mig – inte så bra.