Jag är en mycket komplex själ som ofta motsäger mig själv. Någon sa någon gång ”Motsäger jag mig? Bra! Alltså lever jag!” och det tycker jag är en bra tanke. Det är sällan saker och ting är så där svart eller vitt som man trodde när man var yngre.
Ett exempel på när jag motsäger mig är när det dyker upp olika dagar i kalendern som man ”ska” uppmärksamma. Fettisdagen, våffeldagen, kanelbullens dag, kvinnodagen och alla hjärtans dag. En himla massa dagar finns det. Nu kommer det svåra. För å ena sidan älskar jag högtider, traditioner och när man får göra något speciellt av en annars helt vanlig dag. Å andra sidan kan jag tycka att det är både tramsigt och tragiskt att ha en dag på hela året när vi ska visa varandra att vi älskar varandra, och då genom att köpa en massa grejs som gör köpmännen feta och lämnar singlarna ensamma med mindrevärdeskomplex, eller att hela Sverige springer och köper kanelbullar bara för att det står så i almanackan.
Min första tanke är alltså att fnysa och bli lite obstinat. Vägra. Sedan börjar jag fundera. Kanske är det så att det visserligen är dumt att vi måste boka tid i almanackan för att visa uppskattning, tänka på jämlikhet och kvinnors kamp för rättigheter som är så självklara så att ett barn kan förstå det. Kanske är det dumt, men också nödvändigt. Vi kanske behöver en påminnelse om att visa att vi älskar varandra, när samhället driver på oss allt hårdare i ekorrhjulet. Kanske har vi glömt den kamp som resulterat i vår rösträtt och annat som ännu fattas många kvinnor runt om i världen. Kanske behöver vi svenskar en dag när vi slutar slå oss själva på bröstet, då vi stannar upp och inser att vi kanske ligger långt fram globalt sett men att det inte är en anledning att sätta oss med fötterna på soffbordet och anse oss vara klara. Vi har lång väg kvar. Vi har inte jämlikhet. Vi kan alltid bli bättre.
Jag tror inte att lösningen på saker och ting är att skriva om det på Facebook, Twitter, lägga in en särskild dag i almanackan, eller skriva ett blogginlägg. Inte ens en artikel i en tidning. Men jag tror att alla dessa saker kan vara en liten del i allt annat som också måste göras för att få till en förändring, en förbättring. Vi kan så mycket bättre än det vi verkar ha nöjt oss med. Låtom oss göra det. Visa världen. Stå upp. Kom kom så gör vi det tillsammans!