Det är väldigt roligt att gå i affärer så här i EM-tider. Överallt ser jag pappor som klämmer på fotbollar, studsar dem mot barnvagnar där det ligger små månadsgamla (har ingen aning, bara en kvalificerad gissning) bebisar och säger med rösten som är avsedd att prata med bebisar med (enligt en del i alla fall, vi avhöll oss bestämt från att förställa oss när Alva var ett knyte): Boll, kan du säga boll? Det här är en boll… osv.
Andra står och försöker få dottern att välja en Sverige-tröja framför en Barbie och säger entusiastiskt: Amen den är ju skiitsnygg! Kom igen, det är klart du ska ha en tröja, alla andra har ju en… medan dottern himlar med ögonen och suckande går därifrån.
Jag hör också fäder som pratar med varandra om målet grabben (har faktiskt inte hört något om töserna) gjorde igår: Alltså du skulle ha sett det! Han kan nog bli något faktiskt tror jag, får han bara chansen med rätt träning så…
Jag undrar lite vart alla mammor är i den här EM-febern. För det måste väl finnas fotbollsintresserade mammor också? Visst?