Vi älskar verkligen lägenheten vi hyr här i Fuengirola. Den är supermysig och ligger fantastiskt fint på en underbar gata i gamla delen av stan. Enda felet med den är att den saknar den stora uteplats vi hade önskat oss. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle kunna trivas bättre i något annat område i Fuengirola än just det här. Men, faktum kvarstår och det är att det i princip är omöjligt att få en god natts sömn, trots öronproppar. Livet utanför våra fönster snarast ökar i intensitet och natten här är lång, mycket lång. Först vid sex, sju på morgonen släntrar de sista festprissarna hemåt och de gör så tämligen högljutt. Fram till två, tre sådär är barnen med ute och som jag tidigare skrivit om har de lessnat vid tolv ungefär, ibland tidigare. Därefter gråter de mest. Faktiskt så har vi i detta nu lyssnat på en gråtande liten stackare i över en timme redan. Ingen tar någon notis, alla pratar glatt vidare och ger inte det minsta sken av att tycka att det är dags att gå hem och lägga barnet.
Detta innebär att vi sover väldigt dåligt. Tack vare solen och ljuset känner man sig ändå rätt pigg och fräsch, men ögonen börjar säga ifrån. De känns sandiga och irriterade och idag tittade Alva förskräckt på mig och undrade varför jag var helt röd i ögonvitorna. Nu hoppas vi att det lugnar ner sig när semester och turistsäsongen avtar om några veckor. Vi behöver verkligen få sova, särskilt som skolan börjar om en vecka.