Min kommande bok som jag just nu jobbar med är en mörk resa bland rapporter från rättspsykiatrin, berättelser om livet på flykt undan maffian i lika hög grad som rättsväsendet, om att gå genom eld för sina barn och om att försöka skapa ett nytt liv efter ett livslångt besök i helvetet. Samtidigt som jag sitter och samlar ihop fakta och bygger historien, som är byggd på en kvinnas egen historia om sitt eget liv, en kvinna lika gammal som jag själv, kan jag inte låta bli att må illa över det faktum att människor som av vissa bedöms som monster ofta skapas av andra monster.
Det är lätt att känna sig lätt schizofrenisk när man sitter och försöker få fram ett bokmanus från en makaber historia samtidigt som man äter god mat och har en fantastisk vy över Göteborgs hamn framför sig. Mitt favoritställe att sitta och skriva på är helt klart Café Elena nere i Sannegårdshamnen. Jag kan tänka klart här. Jag får ro och fokus på ett sätt jag har svårt att nå hemma där det alltid är något att fixa med. Här finns en värme och trevnad bland personal och inventarier som står i så hög kontrast till historien på min dataskärm att det nästan bli absurt. Likväl jobbar jag vidare och hoppas att mitt samarbete med kvinnan som berättar sin version av historien om hennes svåra liv kan ge något gott.