Och där kom värmen! I alla fall om man befinner sig i solen, i skuggan (och vinden) är det fortfarande lite småkyligt, men jag tar vad som erbjuds, jag ska inte vara girig.
Det är rent makalöst vad värmen gör för humöret på folk. Har gått omkring på gatorna i Linnéstan och fascinerats över hur kyliga och stressade miner har bytts ut mot soliga leenden och avslappnade människor. Folk står och pratar med varandra. Sitter på uteserveringar med ansiktena vända mot ljuspricken där uppe, skrattandes och skojande med sina bordssällskap eller grannar. Käckt jazzig blåsinstrumentmusik hörs från caféer och restauranger. Människor reser sig och springer ikapp personer som går med en pappersmugg i handen för att ge dem lite pengar.
Ja sannerligen, värmen (i lagom dos) verkar ta fram det bästa i oss. Är det då så konstigt att man skulle vilja ha det så jämt?