My man är alltid väldigt stöttande och förstående när jag gör något. Han tycker nästan alltid att det jag gör är bra. En mycket bra man skulle man kunna beskriva honom som. Men det finns förstås gånger då vi inte förstår varandra alls. Som när det blir tydligt att han tillhör den där gruppen människor som föredrar när det är kallt!! Han har ingen som helst, nada, njet, förståelse för att jag går in i duschen och häller några liter för mycket varmvatten över min frusna kropp innan jag går till stallet. Han ba´”Men asså ska du duscha INNAN stallet?” och jag ba´”Amen har du sett termometern, -15 liksom, man fryser ju ihjäl innan man kommit ut. Måste ju grunda med värme liksom”. Och han fattar i n g e n t i n g.
Vad är de gjorda av egentligen, de där människorna som tycker det är skönt när kölden biter dem i kinderna och det hänger istappar från den röda näsan? Jag är mer ”kom ljuva sommartid” i min personlighet. Gillar att kunna gå ut utan fyra lager kläder. Utan att behöva få köldskador i luftrören. Utan att behöva frysa alls.
Nu drar jag mig in i min dusch igen. Sen stallet.