Ordning och reda på gott och ont

LinnéaDitten och datten

Jag gillar när det är ordning och reda. När man vet vad som gäller. När det finns strukturer som gäller oavsett vem man pratar med, att regler inte ändras helt godtyckligt. Det här kommer bli en av mina största utmaningar i Spanien, det förstår jag.

Helt motsägelsefullt avskyr jag däremot fyrkantiga system, system där man inte kan se till individen och tänka utanför ramarna ibland. De två känslorna går inte ihop, jag vet, inte desto mindre har jag dem båda.

I Sverige är fyrkanten många lever i knappast gjord av skynken som kan flyttas lite på ibland, snarare av stenhård betong. Regler är regler och de gäller oavsett vad, många gånger helt in absurdum. Jag var med om ett sådant exempel häromdagen.

Ordning och redaJag var på ett kontor där jag skulle anmäla mig i receptionen. Det var bara jag där, jag och receptionisten, så jag gick fram och anmälde mig helt enkelt. Receptionisten tittade på mig och frågade om jag tagit nummerlapp. Förvirrad försökte jag förstå om hon drev med mig, det fanns ju ingen annan där, varför ta nummerlapp?

”Jo du förstår, det blir lättare för mig då för då blir det rätt i systemet. Jag behöver trycka fram rätt nummer och det går ju inte om du inte har en nummerlapp…”

Tanten var fullt allvarlig och tyckte att det var ett stort problem att inte få trycka på en knapp som bläddrade fram rätt nummer på skärmen. Kanske fördes det någon form av statistik över hur många besökare hon haft under en dag? Fast det tror jag knappast, det var liksom inte den typen av kontor.

Jag fick i alla fall ta en nummerlapp, tanten fick tryckt på knappen och sen fick jag lov att anmäla att jag kommit. Ordning och reda.

Nu är det här ett något extremt exempel, det är första gången i mitt liv något sådant hänt, men jag (och förmodligen varenda kotte i landet) har varit med om flertalet exempel på hur saker styrs inom en fyrkant av järn. By the book ska det vara, annars faller hela samhällsstrukturen som ett korthus. Ungefär.

Hur kan det komma sig att jag blir så uppretad av båda sidorna av skalan? Och hur kommer det sig att jag överhuvudtaget lägger energi på det här, det är den stora frågan. Ta tag i dagen istället människa!

Vad skulle krävas för att DU skulle flytta till Costa Blanca?

LinnéaFlytta till Spanien

Får ofta frågan om vad som gjort att vi tar steget att flytta till Spanien som barnfamilj. De flesta som flyttar är trots allt pensionärer, de yngre nöjer sig med att ha ett semesterställe på sin höjd. Och framförallt, hur kommer det sig att vi flyttar till Costa Blanca (i alla fall till att börja med), när det är lägre medelålder på Costa del Sol?

Det vi tänker med Costa Blanca är att det är lite billigare att bo och leva, något bättre klimat, något kortare restid, något billigare att flyga, skolan är lite billigare… Ja det finns som ni ser flera anledningar. Jag frågar mig relativt ofta varför det är så många fler barnfamiljer som flyttar till Costa del Sol än till Costa Blanca? Dags att vända trenden kanske?

Därför vill jag nu vända på frågan. Vad skulle krävas för att DU skulle flytta till Costa Blanca innan pensionsåldern? Vad fattas där som gör att du hellre hade valt något annat? Vad skulle du vilja se fanns som inte finns?

Hyra Villa Armonia i Villamartin?

LinnéaFlytta till Spanien

Har fått många nyfikna frågor kring huset vi ska bo i nu en månad under våren. Har dubbelkollat med ägaren och det är ok att jag lägger upp lite bilder på det och omgivningarna. Kan också hälsa att om ni har frågor kring priser och tillgänglighet så är ni välkomna att höra av er till Catarina Eriksson: catarina_y_eriksson@hotmail.com

Huset ligger nära Villamartin Plaza, som syns på en av bilderna nedan, och har utsikt över en av alla de fina golfbanor som finns i Orihuela Costa. Även om huset ligger på en lugn tvärgata finns det restauranger och affärer finns precis överallt i närheten och havet ligger bara några minuter bort. Catarina har gjort ett jättejobb med att renovera och förbättra huset sedan hon köpte det och vi ser verkligen fram emot att få husera där en hel månad. Längtar särskilt efter den stora takterrassen som badar i sol… Kommer bli great! Rapporterar snart på plats.

Hyra hus i Villamartin
Närområdet kring huset: golf och vita villor i Villamartin

unnamed (2) Strålande sol och svalkande skugga Villa Armonia i Villamartin Villamartin Plaza

Fjärde boken om Emelie Lexander

LinnéaBöcker/Författarskap

drömmen om en häst genomskinligInnan jag åker söderut igen vill jag gärna berätta att fjärde boken om Emelie Lexander, ”Drömmen om en häst”, nu är på väg ut i handel. Väldigt roligt naturligtvis och en sporre för mig att skriva vidare på allt annat jag vill få ner i manusform.

Boken kan förbeställas från förlaget. Klicka in här och beställ ditt exemplar!

Jag hoppas att alla ni läsare vill fortsätta att följa Emelie Lexander och hennes stallkompisar. För er som inte är hästintresserade hoppas jag kunna locka med en ny bokserie snart, bara jag får loss tiden till att sätta mig och gräva ner mig i arbetet med att skriva färdigt manuset. Ibland är det svårt när livet kommer emellan, men jag skall verkligen göra mitt bästa för att få klart det nu när jag är i Spanien.

Los Dolses, Mallorca eller Marbella?

LinnéaFlytta till Spanien

Ok, så nu har jag varit hemma i Sverige ett par dagar och jag längtar tillbaks ner till ljuset och värmen. Ja värmen, fastän det räknas som kallt där nere nu. Att gå omkring och strosa ut och in ur skuggan krävde jacka, men i solen var det ändå lätt bararmat som gällde (eller bikini om man var helt i lä).

Jag har en massa rädslor, tveksamheter och farhågor. Det kommer att ta tid att anpassa sig. Och jag kommer säkert längta hem ofta, ofta. Men det kommer också att bli väldigt bra, det är jag övertygad om, annars hade jag inte gjort den här ”resan”.

Nu ser jag fram emot att få visa Alva allt. Jag ser också otroligt mycket fram emot att åka ner till Nerja i april. Vi ska då besöka både Marbella och naturligtvis Malaga också. Vi har en liten exit-plan om att ev fortsätta vårt äventyr i Marbella istället (där jag har varit rätt mycket) eller på Mallorca där (svenska) skolan verkar vara exceptionellt bra, nästan som en blandning av svenska, spanska och engelska, med det bästa från alla.

Alva har bara sina vinterkängor som passar, hon har växt ur alla andra, så idag har hon tillsammans med farmor och farfar varit och köpt lite lättare skodoningar. Nu är vi ekiperade och allt ska ner i väskorna. Sen bär det av ner mot Villamartin och Los Dolses. Yey!!

Los Dolses-Mallorca-Marbella
Los Dolses, Mallorca eller Marbella?

 

Tulpaner av svärmor

LinnéaDitten och datten

tulpanerJag har allt en bra svärmor jag. Hon vet att jag älskar tulpaner och vad kom hon med igår om inte just tulpaner för att glädja sonens hustru. Det är något så friskt och fräscht över tulpaner. Vårlikt. Hoppfullt. Ljust och färgglatt. Jag kan inte bli annat än glad när jag ser dem. Tack kära svärmor.

(Hon har passat huset medan vi varit borta och under tiden städat, putsat fönstren och fixat så att maten var klar när vi kom hem från Españia. Hon hämtade upp oss på flygplatsen när vi kom hem igen. Tack även för det. Vill också tacka mina föräldrar som tagit hand om Alva när vi varit borta!)

Spansk citron

LinnéaFlytta till Spanien

spanska citronerAlla hjärtans dag och vi är hemma igen. Det är en något ”bitter sweet” känsla. Å ena sidan saknar jag redan ljuset, solen och den goda maten, å andra sidan känner jag väldigt tydligt att hemma ändå är… hemma. Här, i Göteborg. När vi landade på Landvetter kände jag en underlig lättnad och känsla av att vara, ja hemma. Undrar om jag någonsin skulle kunna känna så för Spanien (läs Orihuela Costa)?

En del av mig vill ner till södra Spanien istället, där jag varit förr och vet att jag trivs. Jag tycker att det är väldigt fint och trevligt där nere och det var egentligen mitt förstahandsval när vi nu skulle packa ihop livet här och ge oss iväg på äventyr ett tag. Men, vi kom fram till att Orihuela Costa var mer praktiskt för oss just nu. Och att Alva skulle må bra av saltvattensjöarna.

Missförstå mig inte, det kommer helt säkert att bli jättebra i Orihuela Costa. Och ingenting är skrivet i sten, vi kan alltid ändra oss och åka någon annanstans senare, antingen hem eller söderut. Vi har hela tiden varit väldigt tydliga med att vi inte vill bestämma något, inte säga om hur lång tid det här projektet kommer vara och vad vi vill göra sen.

Alva var väldigt exalterad över att jag fått med mig en spansk citron hem, egenhändigt plockad direkt från ett citronträd. På något sätt känns den gulare och soligare än andra citroner. Och den doftar ljuvligt. Alldeles kolossalt ljuvligt.

Nu återstår i princip bara att packa om väskorna och så ska vi ner igen, för en månad den här gången. Och med Alva med oss. Det kommer bli bra.

spansk citron

Sanningen om att flytta till Spanien med barn

LinnéaFlytta till Spanien

Om ni bara visste vad många kommentarer jag fått via olika medier om att jag borde stanna hemma i trygga Sverige eftersom jag verkar så missnöjd och så orolig (bla över jordbävningar eftersom jag frågat runt om hur vanligt/ovanligt det är att man känner av dem) och eftersom jag verkar ha behov av att planera så mycket (vilket inte funkar i Spanien) osv. Om jag fått en krona för varje tyken kommentar… Ja ni förstår.

Nu är det så att jag vägrar att uppröras över eller ens bry mig om människor som verkar leva för att sprida galla över andra eller lämna spydiga kommentarer. Faktiskt är det så att jag i princip sitter och skrattar åt dem. Därför drar jag mig inte en sekund för att fortsätta skriva precis hur jag känner, istället för att hoppa på tåget där man måste älska precis alla delar av en plats eller en upplevelse för att inte bli lynchad. Jag tror inte att det finns någon plats på jorden som är helt perfekt, jag tror inte att paradiset existerar. Jag tänker inte heller sitta och skriva lyriskt om hur fantastiskt allt är bara för att få mitt liv att verkar vara mer spännande och underbart än vad det är.

Missförstå inte. Jag älskar mitt liv på många plan. Det är underbart på många sätt. Men att tro att det inte finns problem eller svårigheter är bara dumt och naivt, eller möjligen förnekande.

Så. Jag tänker fortsätta vara fullständigt ärlig när jag skriver. Både om gott och ont. Om det positiva och härliga, absolut, men också om det som känns svårare eller mindre bra. Jag gör det inte för att vara negativ eller tråkig, inte heller för att jag passar bättre här hemma i trygga, tråkiga Sverige, utan för att jag vill ge en sann bild av vad jag upplever, inte en tillrättalagd version, eller en historia som döljer allt det som jag upplever som negativt. Jag vill inte vara fejk. Dessutom, eftersom jag får mängder av både kommentarer och mail från andra som vill göra samma sak som vi och som frågar mig om hur saker fungerar, så vill jag inte presentera något som inte stämmer, något som andra kanske väger in i sitt beslut om huruvida de ska våga satsa på att flytta till Spanien med barn eller inte.

För en sak vill jag göra fullständigt klar: Det är en enorm skillnad på att flytta till Spanien med barn och att flytta dit som pensionär. Något många pensionärer där nere inte verkar förstå alls.