När man vaknar strax innan 7 på morgonen och inte riktigt vet vart man är eftersom man inte befinner sig där man somnade kvällen innan, då kan man bli lätt förvirrad. Yrkesskada som de säger i Pretty Woman. Mitt yrke i det här fallet består dock av föräldraskap, inte prostitution.

När man vaknar av att ett barn klänger på en och ropar in i örat att hon vill lyssna på ”den där roliga killen i tröjan”, så är allt däremot glasklart. Man förstår på en gång att hon menar ”Pretty fly for a white guy” med The Offspring. Ni vet videon från nittiotalet där en snubbe åker omkring i för stora kläder och gör bort sig.

Martin gömmer ansiktet i händerna i brist på skämskudde när han får höra att jag faktiskt lyssnade på detta band när det begav sig. Själv ville han gärna vara lite svår när det gällde musik och skulle aldrig sänka sig till något så banalt som The Offspring. Hans skämsattacker är inget jag och Alva kan bry oss om när vi shakar loss och Alva sjunger ”Give it to me baby” med attityd.

Varför ska man gå på bio bara en gång i veckan? Alva och jag tyckte att vi var så snygga i 3D-glasögon så vi tog en vända till igår.

Alva tror att ingen kommer att tro oss när vi berättar att vi dragit oss in i Bergakungens grottor så snart igen så hon beordrade bildbevis. Hon valde själv poser och då ser det ut så här (”Ibland får man bara bita ihop mamma” sa Alva när jag sa att pappa kommer att skälla på oss för att vi äter popcorn två gånger mitt i veckan)

Jag är tvingad att skriva en rättelse angående den där middagen som jag försökte göra mig till med häromdagen. Ända sedan jag publicerade inlägget har Martin gnällt och klagat på hur orättvis jag är. ”Jag som ansträngde mig så för att inte visa att jag inte tyckte om det. Och att jag inte äter kyckling med ben sa jag innan du lagade maten!”

Martin, jag ber om ursäkt för att jag outade dig som gnällig när du i själva verket höll igen.

Jag ska sova som en prinsessa inatt, med täcke av hjärtan och sänghimmel att drapera om sängen där min lekamen skall få vila ut.

Jag hoppas bara inte nån har lagt hit en ärta, då kan det bli marigt med bekvämligheten.

På det hela taget är jag rätt nöjd, jag hade aldrig nån sänghimmel som barn. Bättre sent än aldrig.

(Förpassad till en säng av storlek mindre)

Vanligtvis gör jag mig inte till så mycket när det gäller vardagsmiddagar, det är liksom ingen idé med en 4-åring i huset. Ibland känner jag dock för att göra något som inte innehåller någon form av korv eller köttfärs och igår var en sådan dag.

När allt var klart ropade jag till mig familjen som satt och spelade schack. Det är ett av Alvas favoritspel, jag är smått oroad över vart det här ska sluta. I alla fall, i samma stund som familjen satte sig vid bordet började gnället. ”Jag äter inte sånt. Vad är deeeet? Jag vill inte ha kyckling med ben, fy vad äckligt” och liknande. Och då var det bara Martin, Alva satte sig bara med armarna bestämt i kors och knep med munnen tills jag resignerade och gav henne något annat.

Här är rätten jag försökte introducera. Jag var den enda som gillade det. Ja ja, vad är en bal på slottet?