Min mamma lärde mig redan som liten att det är något magiskt med syrener. Jag vet fortfarande inte riktigt vari magin ligger, kanske är det doften? Buskarna har i alla fall en enastående förmåga att väcka saker till liv i mig när de blommar. Det är minnen av barndom och känslan av hopp och förväntan. Jag lever i lyxen att ha vägen till dagis kantad  av blommorna och får således njuta av positiva känslor både till och från dagis under en period så här i början av sommaren. Så positiva att jag inte ens behöver bry mig om att fixa håret, som synes. 

Det är lite olika det där, hur vi startar dagen här hemma hos oss. Martin hasar ur sängen med en suck som kommer ända nerifrån tårna. Han stannar en stund sittandes på sängen och man är aldrig riktigt säker på om han somnat om där eller inte. Tillslut tar han sig i alla fall upp till stående och brötar omkring i garderoben efter kläder, innan han tar sig ner till köket där han förvånansvärt snabbt vaknar till och går och fixar och trixar lite. Sedan hör man oftast ett ”helvete” och så rusar han till bussen.

Jag går överhuvudtaget inte upp på morgonen. Inte innan kvart över sju i alla fall. Fram tills dess kniper jag ihop ögonen och spelar död oavsett vad som händer runt mig. Sedan brukar naturbehoven sätta in och jag måste gå upp ändå, oftast famlande fram med armarna framför mig som vägledning eftersom jag fortfarande vägrar att öppna ögonen. Först när jag hivat en liter eller två av kallt vatten i ansiktet och dragit i mig ett glas (vatten) eller två  kan jag räknas som helt vaken. Då sätter jag fart med kläder och andra bestyr som brukar anses nödvändiga innan man lämnar barn på dagis.

Alva är den som har skönaste morgonritualen. Hon sveper helt enkelt en flarra välling som hon får serverad i sängen, dikterar vilka kläder hon önskar för dagen och inhalerar ett par doser astmamedicin. Sedan gapar hon stort och får tänderna rengjorda, drar på sig hatt och solglasögon och voilá, färdig!

Efter en avslappnad, skön, varm eftermiddag i stallet där jag utövat maktkamp med hönäten iförd endast linne (mina armar ser ut därefter) har jag nu lagt mig i horisontalläge på altanen. Snart drar grillen igång, mina smaklökar kittlas vid tanken.