Andas in, andas ut

Tänkte kicka igång dagen med att lära mig bygga en hemsida. Bytte igår webbhotell till Binero som ska va så himla fucking bra och idag kommer jag inte in där. De har inte mina uppgifter säger de. Just nu letar de i alla skrymslen och vrår, lyfter på papper och klädhögar och jag kan bara hoppas på att mina uppgifter blir påkomna där de ligger och fnissar över sitt überbra gömställe.

Annars är livet gott. Brev med positiva nyheter på posten, tårta i eftermiddag. Skriva under förmiddagen och rida efter lunch. Det är fantastiskt väder och Alva var glad och pigg i morse. Städfirman är här och förvandlar badrum och golv till blänkande ytor som man kan äta direkt ifrån om man nu skulle vilja det. Så går det när man börjar dagen med barnsång och hälsofrukost!

Hurra för mig

Jag är barnsligt förtjust i att fylla år, det går inte över med åren. För varje år känner jag mig mer och mer tillfreds med livet. Fortsätter det så här går jag nog vidare mot nya äventyr (när jag är sådär 95 eller nåt) som världens lyckligaste människa.

Alva kom in och sjöng för mig i morse med sin klara lilla barnaröst, både ja må hon leva och happy birthday. Med en sån start kan det bara inte gå fel. Grillat och tårta kommer inte göra saken sämre.

Kul kuriosa är att det alltid varit fint väder på min födelsedag. Alltid. Varje år kan jag sätta på mig så lite kläder jag vill och anser vara anständigt och ändå inte frysa. Idag är det vit kjol och bara tår som är modellen.

20120522-080354.jpg

Utveckling

Var alltid nyfiken och villig att lära dig mer. Det är bra ledord för vår vandring genom livet tycker jag. Personligen har jag anammat den big time och är alltid sugen på något nytt. Lite för sugen enligt min man, men vem kan bry sig om vad bakåtsträvande pojkar med begynnande flint säger och inte säger. Livet skall levas till fullo, basta.

Nu sitter jag och går igenom mitt schema för det närmsta året. Förutom att skriva så att fingrarna blöder (vilket de helt uppriktigt varit långt ifrån att göra det sista) så ska jag också sätta ihop mina föreläsningar och börja marknadsföra dem, gå ett antal vidareutbildningar inom häst- och hundvärlden med fokus på kommunikation och så ska jag börja rida för en ny tränare med start redan på onsdag. Det är fantastiskt roligt och fantastiskt spännande och faktiskt också fantastiskt nervöst.

När jag lite nonchalant och kaxigt säger att jag inte lyssnar på min man så ljuger jag. För att verka coolare än vad jag är kanske, vad vet jag? Jag lyssnar på honom så att det snart går hål i öronen. Men när det har gått hål i öronen så fungerar de inte längre och man kan endast gissa vad som sägs. Jag gissar att han lyckönskar mig och överöser mig med glada hejaramsor. Min man vill alltid mitt bästa, det vet jag, så varför skulle jag gissa annorlunda?