Nya tider – hejdå Spanien

Som många av er redan vet är äventyret i Spanien över för vår del. Vi känner oss helt färdiga med Spanien och kommer bara återvända på semester. Man skall visserligen aldrig säga aldrig, men det är så vi känner just nu. Vi längtar efter andra saker och har andra inriktningar i livet nu. När vi fick förfrågan om att vara med i Familjer på Äventyr (den säsong som går nu) kände vi att nej, det vill vi inte och nej vi vill faktiskt inte ens vara kvar i Spanien. Vi var mätta och färdiga och redo att gå vidare.

När vi kom hem sålde vi vårt hus eftersom vi kände att vi var färdiga även med att vara husägare. Istället förverkligade vi en annan dröm, nämligen att ta över min mormor och morfars ställe som jag berättade om i förra inlägget. Vi bor i lägenhet i Göteborg och lever vår vardag här, reser en del och så lever vi drömliv bortom vardagen i Hunnebo. Just nu är det perfekt.

Hur det nu är så samlade vi på oss en hel del erfarenheter i Spanien som vi är oändligt tacksamma för. Vi är så glada att vi gjorde det, att vi vågade. Det finns ingenting att ångra, vi är lyckligt lottade som fick vara med om allt vi var med om och som har alla våra minnen från ”äventyret” kvar. En hel del av det vi tog reda på och satte oss in i finns dokumenterat här på bloggen och ni är många som tittar in för att ta del av informationen varje dag. Det är jag glad över! Nu kommer jag att så sakteliga flytta över informationen till en sida som heter Till Spanien och börja med lite annat här. Inläggen här kommer finnas kvar, men för information om Spanien hänvisar jag alltså nu till den andra sidan istället.

Jag hoppas att ni som kommer hit vill fortsätta göra det för att se vad jag hittar på istället, läsa om Hunnebostrand och allt annat som kommer dyka upp här.

 

Hemresa

Poolhäng klockan 8 på morgonen
Poolhäng klockan 8 på morgonen

Så är det då dags att lämna sol och värme för den här gången och återvända till ett regnigt Göteborg. Vi har massor att göra med att packa allt i huset, få ner det i lådor, bestämma vad som skall vart (vi kommer dela upp vårt bohag på lite olika platser) och sen städa, städa, städa för att allt skall vara tipp topp för våra hyresgäster.

Alva gråter och vill inte hem, hon kommer sakna Spanien och sina nya kompisar säger hon. Vi tröstar med att vi snart skall tillbaks igen och stanna precis så länge som vi själva vill och bestämmer. Jag måste erkänna att det känns något kluvet att hon inte vill hem. Jag är tacksam över att hon trivs så bra naturligtvis, Spanien skall ju ändå bli hennes nya hem, men samtidigt är Sverige hennes hemland där hon har sina släktingar och kompisar som hon växt upp med. Jag undrar i mitt stilla sinne om hon kommer anpassa sig så bra att hon aldrig vill flytta hem igen… De grubblerierna sparar jag dock till senare, vi har tid på oss att se vart livet för oss.

En månad är vad som är kvar av terminen och sedan väntar olika äventyr runt om i Sverige för vår del. Inte bara Sverige förresten, även Danmark skall få besök. Vi skall hälsa på en av mina käraste vänner i Köpenhamn och Legoland skall avverkas. Dessutom Astrid Lindgrens värld och eventuellt High Chaparral. Guldpasset på Liseberg som Alva fick i julklapp skall utnyttjas flitigt och sedan är det dags att återvända till Spanien. Sommaren i Sverige och resten av året kring Medelhavet, det är verkligen inget dåligt liv. Jag känner mig så tacksam och privilegierad.

Spansk citron

spanska citronerAlla hjärtans dag och vi är hemma igen. Det är en något ”bitter sweet” känsla. Å ena sidan saknar jag redan ljuset, solen och den goda maten, å andra sidan känner jag väldigt tydligt att hemma ändå är… hemma. Här, i Göteborg. När vi landade på Landvetter kände jag en underlig lättnad och känsla av att vara, ja hemma. Undrar om jag någonsin skulle kunna känna så för Spanien (läs Orihuela Costa)?

En del av mig vill ner till södra Spanien istället, där jag varit förr och vet att jag trivs. Jag tycker att det är väldigt fint och trevligt där nere och det var egentligen mitt förstahandsval när vi nu skulle packa ihop livet här och ge oss iväg på äventyr ett tag. Men, vi kom fram till att Orihuela Costa var mer praktiskt för oss just nu. Och att Alva skulle må bra av saltvattensjöarna.

Missförstå mig inte, det kommer helt säkert att bli jättebra i Orihuela Costa. Och ingenting är skrivet i sten, vi kan alltid ändra oss och åka någon annanstans senare, antingen hem eller söderut. Vi har hela tiden varit väldigt tydliga med att vi inte vill bestämma något, inte säga om hur lång tid det här projektet kommer vara och vad vi vill göra sen.

Alva var väldigt exalterad över att jag fått med mig en spansk citron hem, egenhändigt plockad direkt från ett citronträd. På något sätt känns den gulare och soligare än andra citroner. Och den doftar ljuvligt. Alldeles kolossalt ljuvligt.

Nu återstår i princip bara att packa om väskorna och så ska vi ner igen, för en månad den här gången. Och med Alva med oss. Det kommer bli bra.

spansk citron